Abnoba, romarnas namn på Schwarzwald (se d. o.). Abo, bibo, caka. Se Bollspel, sp. 1018. Aboka. Se Gabun. *Abome, Abomey l. Abomi. 1. Fransk koloni (vasallkonungadöme) i Väst-Afrika, n. om Guineabukten, omfattar södra delen af det forna negerkonungariket Dahomey. -- 2. Hufvudstad i nämnda koloni. Omkr. 15,000 inv. A. har järnvägsförbindelse med Kotonou vid kusten och med Parakou i n. 1-2. E. A-t. Abony [a'bånj], stad i ungerska komitatet Pest, 85 km. ö. s. ö. om Budapest, vid järnvägen från denna stad till Szolnok. A. har stora marknader och liflig spannmålshandel. 14,720 inv. (1910), alla ungrare. *Abortiv, biol., bildningar, såväl normala som sjukliga, hvilka ej hunnit uppnå sin slutgiltiga utbildningsform, alltså stannat kvar på ett tidigare embryonalt skede eller blifvit i ett eller annat afseende förkrympta, "felslagna". L-e. Abortivägg, zool., detsamma som pol- eller riktningsceller. Se Befruktning, sp. 1192. Abraham [ei'brəhäm], William, walesisk arbetarledare, f. 1842, d. 14 maj 1922, var grufarbetare till 1873, då han blef förtroendeman för sin hemtrakts kolgrufarbetare. Som sådan fick han stort inflytande och representerade valkretsen Rhondda valley från 1885 till 1921, då han drog sig tillbaka till privatlifvet. Han blef 1911 led. af Privy council. A:s skicklighet som sångare förvärfvade honom det keltiska tillnamnet Mabon ("barden"), under hvilket han sedan var mest känd i arbetarvärlden och parlamentet. V. S-g. *Abrahamson. -- 2. Eufrosyne A. blef 1868 led. af Mus. akad. Abramis abramo-rutilus, zool. Se Mört, sp. 350. Abramovitj, Shalom Jacob, judisk författare, ofta under pseudonymen Mendele Mocher-Sforim (Mendele bokförsäljaren), f. 1836 i Kopyl, Litauen, d. 1917, miste vid tretton års ålder sin fader, som invigt honom i talmud, genomvandrade Volynien och Podolien, tills han adertonårig slog sig ned i Kamenets-Podolsk, där han gjorde bekantskap med den moderna ryska och tyska litteraturen, vardt 1856 anställd som lärare i en judisk goss-skola där, men måste lämna staden till följd af en satir 1869 och flyttade till Sjitomir, de judiske progressisternas hufvudkvarter. 1881 vardt han föreståndare för Talmud tora skolan i Odessa. A. började som en af den judiska framstegsrörelsens ifrigaste förfäktare i pressen och skref samtidigt äfven ett stort antal naturvetenskapliga uppsatser; ett par samlingar af dessa artiklar utgafs 1860 och 1866. Som novellist framträdde han på jiddisch med en satir efter lefvande modell 1865, berättelsen Ha-Abot we-ha-Banim (Fäder och söner, 1868), som skildrar striderna bland de ryske judarna mellan det ortodoxa äldre och det progressistiska yngre släktet, den ofvannämnda satiren öfver församlingsföreståndarna 1869 och Kliatsche (1873), en allegori öfver judarnas lif i landsflykten. Något senare kommo Kiẓzur Mẓʿot Binyamin ha-Shelishi, "Fischke der krummer" och "Wünschfingerl" (1890). För större delen af sina följande arbeten brukade A. den klassiska hebreiskan, som han riktade och delvis förnyade: Shem we-Yaphet ba-ʿAgalah (1890), Bi-Yeme ha-Raʿash (1894), Bi-Yeshibah shel Maʿalah (1895) och Be-ʿEmek ha-Baka (1897--98). -- A. anses som den nyjudiska romanens grundläggare och har kallats "judarnas Cervantes". Med kärleksfull iakttagelse, i originell, personlig form skildrade han östjudiska ghetton med deras lidanden och strider. *Abrányi, K., afled 1913. Han var 1906-09 ministerialråd och chef för ungerska regeringens pressbyrå. Abraure, en omkr. 15 kvkm. stor sjö belägen 361 m. ö. h. på gränsen mellan Arjepluogs och Arvidsjaure socknar, Norrbottens lappmark, afrinner genom Abmorälfven till Pite älf. O. Sjn. Abraxas grossulariata, zool. Se Krusbärsmätaren. Abri, fr., arkeol., skydd. Se Moustérientiden. Abrodd, bot. Se Åbrodd. *Abrudbánya tillhör sedan freden i Neuilly 5 juni 1920 Rumänien. 2,938 inv. (1910). *Abrus precatorius. Se äfven Abrin samt Jequirity, Kräftögon och Paternosterärta. *Abruzzo. Rörande den i art. omnämnda fårafveln se Fårsläktet, sp. 203. Absalons graf. Se Jerusalem, sp. 1372. *Abscess. Om sänkningsabscess se d. o. Absent friends [ä'bsnt fre'nds], eng., frånvarande vänner. Absintiin och Absintin, kem., 2 olika bitterämnen, som förekomma i malört. Jfr Absint. *Absjeron tillhör sedan 1918 republiken Aserbeidjan. *Absolon, J., dog 5 maj 1895 i London. Absolut diet. Se Diet, sp. 369. Absolut höjd, topogr. Se Höjd 3. Absolut tonsinne, mus., förmågan att genast igenkänna någon viss tons höjdläge. Absolut tvång, jur. Se Kompulsivt tvång. *Absorption. 1. Jfr äfven Adsorption. Abstinens, nationalek. Se Senior, N. W. Abstraktur (se Abstrakter), mus., i orgeln gemensam benämning på den mekaniska spelregeringens olika delar, som öfverföra tangenternas rörelser till spelventilerna eller motsvarande apparater. E. F-t. *Absurdum. Jfr Credo quia absurdum. Abu-al-Gassali. Se Al Gassali. Abude. Se Aburi. Suppl. Abu Debi l. Thabi, stad på en ö i Persiska viken vid Arabiska halföns sydöstkust, hufvudort för pärlfiskerierna där. Omkr. 18,000 inv. Abu-el-Farabi. Se Farabi. Abu Hammed, stad i engelsk-egyptiska Sudan, vid den stora Nilkröken, 370 km. s. ö. om Wadi Halfa, med hvilket A. är förenadt genom järnväg. A. eröfrades 7 aug. 1897 af de engelsk-egyptiska trupperna. Före järnvägens anläggning var A. utgångspunkt för karavanerna genom Nubiska öknen till Korosko. E. A-t. Abu-l-Kasim, persisk skald. Se Firdausi. Abulug, stad på Luzon, Filippinerna, nära floden Abulugs utlopp på norra kusten. Omkr. 10,000 inv. Den omgifvande trakten är rik på tobak, ris och majs. E. A-t.