Bakgrund

�ven om stridsvagnsstudierna i slutet p� 70-talet, helt i ens med f�rsvarsbesluten, �ndrade inriktning till att ist�llet f� fram en l�tt stridsfordonsfamilj (det som senare kom att betecknas Stridsfordon 90) s� kvarstod behovet av en ny svensk huvudstridsvagn. Renovering och modifiering av stridsvagnsarvet - Strv 101/102/104 samt Strv 103 - skulle i och f�r sig tillf�lligt kunna f�rl�nga livsl�ngden f�r att matcha hotbilden, men inf�r 2000-talet kr�vdes troligen ett vapensystem som b�ttre kunde m�ta framtiden.

Vid arm�staben hade pansarinspekt�ren, �verste 1. Bj�rn Zickerman varit drivande i att ge en tydlig m�ls�ttning och roll f�r ett nytt l�tt stridsfordon (stridsfordon 90), men han framf�rde ocks� entr�get behovet av en ny stridsvagn. I alla yttrande fr�n pansarinspekt�ren och arm�stabens pansaravdelning upprepades som ett ceterum censeo ��men f�rst m�ste arm�n ha en ny stridsvagn�.

FMV l�t d�rf�r 1984 �teruppta studier kring ett nytt stridsvagnssystem. Det spelkortsunderlag som tagits fram inom ramen f�r UDES-studierna fick utg�ra grunden f�r ett svensktutvecklat alternativ. Parallellt h�lls d�rren �ppen �ven f�r direktanskaffning eller licenstillverkning av ett utl�ndskt alternativ. Studierna skulle leda till ett beslutsunderlag till f�rsvarsbeslutet 1991 (det som sedermera kom att bli FB 92).

Det blev chefen f�r stridsfordonsbyr�n vid FMV - �verste Sture �rleb�ck - som kom att leda de �terupptagna stridsvagnsstudierna. Utg�ngsv�rden och krav f�rankrades successivt i en brett sammansatt referensgrupp med representanter fr�n arm�n, FMV och FOA - bl a genomf�rdes de mytomspunna �H�ringeinternaten�. Sture �rleb�ck blev 1990 chef f�r Fordonsavdelningen FMV och �verste 1.

Studierna bedrevs inom ramen f�r ett projekt som kom att ben�mnas �Stridsvagn 2000�. �ven om detta begrepp stod f�r alla uppt�nkliga l�sningar blev det efterhand synonymt med ett svenskutvecklat alternativ. Som huvudleverant�r av studierna kring de svenska koncepten anv�ndes HB Utveckling AB � det sam�gda bolaget mellan AB Bofors och AB H�gglunds & S�ner.

Den f�rsta uppgift de fick var att se �ver tre av de tidigare UDES-koncepten (11, 15/16 och 19) med avseende p� priser och teknik. Ing�ngsv�rden var bl a att anv�nda 1970-talsteknik, att skyddsniv�n skulle motsvara max en 45 tons vagn, att IRV skulle finnas med som option, att en n�jaktig l�sning skulle tas fram p� observation hos en vagn med �verlagrad kanon och att det skulle vara en "billig" slutprodukt (dvs ej dyr och exklusiv). De �versedda och uppdaterade koncepten skulle sedan anv�ndas som referensfordon i de fortsatta studierna fram till b�rjan av 1990-talet. Parallellt fick industrin �ven uppgiften att unders�ka m�jligheter, former och kostnader f�r licenstillverkning av utl�ndsk stridsvagn.

De tekniska studierna delades upp i kompetensuppbyggande studier och f�rs�k, konceptstudier samt projektstudier. Fysiskt skydd kom att prioriteras f�re bev�pningssystem, ledningssystem och r�rlighetssystem. Tre huvudkrav kom att bli konceptstyrande:

• Skjutning under g�ng varvet runt (360�) med huvudvapnet
• Direktutblick f�r vagnchefen fr�n vagnens h�gsta punkt
• �verlevnad f�r vagn och bes�ttning vid en tr�ff i ammunitionslagringen

Vidare beaktades de typiskt svenska f�rh�llandena som normalt resulterade i speciella krav p� f�rsvarsmaterielen � den korta v�rnpliktsutbildningen f�ljd av korta repetitions�vningar (dvs materielen m�ste vara l�tt att handha) och det faktum att materielen under st�rre delen av sin livsl�ngd skulle ligga i mobiliseringsf�rr�d med ett minimum av underh�ll.

Efter att industrin i september 1985 redovisat de uppdaterade UDES-koncepten f�rdjupades de tekniska studierna kring ett svenskutvecklat stridsvagnsalternativ i tre olika konceptuella l�sningar:

• En traditionellt uppbyggd stridsvagn med fyra mans bes�ttning
• En stridsvagn med kompaktbyggt torn och tre mans bes�ttning
• En stridsvagn med ovanp�lagrat torn och tre mans bes�ttning

Direktiv f�r utarbetande av en f�rsta systemplan gavs formellt av �B 1986 � redan i b�rjan av 1985 hade dock CA l�mnat underlag f�r arbetet. I detta underlag ingick en beskrivning av hotbilden varemot Strv 2000 skulle kravs�ttas. Bland annat kraven f�r Strv 2000 kom att diskuteras under de s� kallade �H�ringeinternaten�.

Hotstridsvagnar

Den tekniska hotbilden representerades p� 80-talet bland annat av s� kallade hotstridsvagnar. Det tekniska arbetet inriktades mot kraven i UTTEM (dvs det utkast till Teknisk-Taktisk-Ekonomisk m�ls�ttning som ingick i Systemplan 1). �B hade fastst�llt en Hotstridsvagn VI (n�rmast motsvarande den sovjetiska stridsvagnen T-80) som dimensionerande hot.

K�nslighetsanalys genomf�rdes �ven mot ett �h�gre� alternativ � Hotstridsvagn VII (n�rmast motsvarande en t�nkt efterf�ljare, en vidareutvecklad T-80). Dessa ryska stridsvagnar fick representera alla typer av stridsvagnar som kunde m�tas i en eventuell konflikt, oavsett fr�n var de kom.

Alltsedan T-64/T-72 var det ett k�nt faktum att ryska stridsvagnar hade n�gon form av kompositpansar integrerat i grundstrukturen. De anv�nda skyddsteknologierna var dock inte s�rskilt imponerande (t ex anv�ndes glasfiber mellan tjockare pansarpl�tar i olika kvalitet eller ingjuten kvartssand) och sparade heller inte s�rskilt mycket vikt (10-20%). D�remot var det explosivt reaktiva pansaret som anv�ndes som till�ggsskydd fr�n mitten av 80-talet mycket effektivt.

Till skillnad fr�n israelernas �Blazer� d�r kombinationen 3/3/3 (pl�t/explosiv�mne/pl�t) anv�ndes f�r spr�ng�mnespanelen inuti skyddsmodulen placerad i 30�, f�rs�gs ryska stridsvagnar med explosivt reaktiva moduler som inneh�ll tv� paneler som vardera hade kompositionen 2/7/2. Modulerna var normalt placerade i 22� och effekten var extremt bra mot riktad spr�ngverkan (>90% reduktion).

Den svenska h�rdnosammunitionen utvecklades mot �Blazer� och hade god effekt, men mot ryska NAP-moduler (�nytt aktivt pansar� som senare ben�mndes Kontakt-5) �vann� pansaret. L�sningen l�g ist�llet i tandemladdningar.

Den vidareutvecklade T-80:an visades officiellt upp f�r f�rsta g�ngen vid majparaden i Moskva 1989 ; den fick beteckningen T-80U. Det som framf�rallt utm�rkte vagnen var en helt ny typ av till�ggsskydd, men ocks� en helt ny uppbyggnad av tornets integrerade skydd. Analys av och provskjutningar mot dessa nya skyddsteknologier visade p� ett avsev�rt f�rb�ttrad ballistiskt skydd i j�mf�relse med T-72 och �ldre T-80. Anv�ndande av tyngre �flygande pl�tar� och speciellt utformade spr�ng�mnesskikt som ocks� kunde initieras av pilprojektiler, gjorde att till�ggsskyddet �ven hade verkan mot kinetisk energi.

I kombination med det utbytbara kompositskyddet (en typ av h�lpansar fyllt med polyurethan som �ven kunde uppgraderas med t ex keramstavar) i tornet, erh�lls skyddsniv�er l�ngt �ver vad den v�sterl�ndska ammunitionen kunde sl� igenom. Dock fanns stora ballistiska h�l (dvs ytor utan skydd fr�n specialpansar) och dessutom var explosivt reaktiva l�sningar endast effektiva p� 50% av den projicerade m�lytan.

Det stod klart l�ngt senare i v�st, men redan 1979 hade Sovjet framme en pilprojektil (BM 22/23) till sin 125 mm bev�pning med en genomslagsf�rm�ga p� upp�t 500 mm (380 mm p� skjutavst�nd 2000 m) i ett seminifinit m�l av pansarst�l (RHA). Denna pilprojektil har sedermera ersatts av ytterligare f�rb�ttrade versioner, men under 80-talet hade bevisligen inte NATO:s stridsvagnar den skyddsniv� som kr�vdes f�r att motst� attacker fr�n Warszawapaktens stridsvagnar.

Sammantaget gjorde dessa insikter om hotstridsvagnar att kraven p� verkan och skydd f�r Stridsvagn 2000 drevs upp till h�ga, men h�gst relevanta niv�er.

Kraven p� Strv 2000 formas

Eldkraft

Bev�pningen p� Strv 2000 utgjordes inledningsvis av en 12 cm h�gtryckskanon motsvarande den p� stridsvagnarna M1A1 och Leopard 2. Den g�ngse uppfattningen under 80-talets andra h�lft var emellertid att den penetrationskapacitet denna kaliber gav, inte var tillr�cklig f�r n�sta generations stridsvagn. Studier bedrevs d�rf�r p� m�nga h�ll och i olika sp�r f�r att �ka genomslagsf�rm�gan. Den l�sningen inom NATO som prioriterades blev �kad kanonkaliber till 14 cm. Denna kaliber gav i j�mf�relse med 12 cm kanon en f�rdubblad mynningsenergi och 25-50% h�gre genomslagsf�rm�ga. Alternativet till �kad kaliber var att hitta andra framdrivningsprinciper �n traditionella krutladdningar. Det gick teoretiskt och i laboratorier att visa att elektromagnetism och elektrotermisk-kemisk energi gav mycket h�ga utg�ngshastigheter. Bed�mningen var emellertid att dessa nya vapenprinciper kr�vde mer tid f�r att mogna.

Kalibern 14 cm blev l�sningen f�r Strv 2000. Kravet p� en penetrationsf�rm�ga p� motsvarande 800 mm RHA med fortsatt f�rm�ga till efterverkan innebar i praktiken att 12 cm kanonkaliber inte gav tillr�cklig verkan. Ett problem var emellertid att 14 cm ammunitionen var betydligt st�rre och tyngre �n sin f�reg�ngare; f�r att h�lla sig inom rimliga vikter och volymer skulle betydligt f�rre skott kunna medf�ras. Detta gav upphov till id�n att parallellmontera en 40 mm automatkanon, vilken skulle kunna anv�ndas i de l�gen huvudvapnet inte ans�gs n�dv�ndigt; det vill s�ga i l�gen d� det var tillfylles att bek�mpa m�l med till�ggsbev�pningen.

Skydd

I projekt Strv 2000 tillm�ttes skyddet i vid bem�rkelse stor betydelse � eller stridsvagnens �verlevnadsf�rm�ga vad avser skydd mot uppt�ckt-identifiering-tr�ff, skydd mot verkan och skydd mot efterverkan. Kraven sattes mycket h�gt b�de vad g�ller l�ga signaturer inom v�gl�ngdsomr�dena f�r IR och radar, men framf�rallt f�r det ballistiska skyddet. Dessa inkluderade mycket f�rutseende krav p� skydd mot minor och takverkande stridsdelar.

Grundprincipen f�r vagnens uppbyggnad var ett minimiskrov i pansarst�l som var tillr�ckligt tjockt f�r att kunna ta upp krafterna vid k�rning och skjutning. Det skulle ocks� kunna ta upp de krafter som en yttre skyddsmodul kunde �stadkomma d� den tr�ffats.

I det fall den yttre skyddsmodulen anv�nde sig av principen med ett spontaninitierat tungt explosivt reaktivt pansar (t ex i kompositionen 15/3/9) � effektivt inte bara mot riktad spr�ngverkan, utan �ven kinetisk energi � kunde dessa krafter p� grundstrukturen bli relativt stora. De f�rs�k som gjordes mot frontalt monterade moduler med denna typ av skydd visade att det var m�jligt att kraftigt st�ra en penetrerande pilprojektil.

Tanken var ocks� att Strv 2000 skulle anv�nda en stor andel keram i skyddskonstruktionen. Det faktum att den totala andelen keram skulle komma att uppg� till flera ton i respektive stridsvagn gjorde att ett det s� kallade Skyddskeramprojektet startade upp 1988. Under ett par �rs tid gjordes f�rs�k med m�nga olika typer av keram - Al₂O₃ (aluminiumoxid), B₄C (borkarbid) och TiB₂ (titanborid) � men trots ett brett deltagande fr�n svensk industri, FOA och FMV, blev det inte s� mycket mer �n en medioker referenskeram.

Inspirerade av den valda skyddsl�sningen i den amerikanska stridsvagnen M1A1 DU d�r Chobhampansaret uppgraderats med skikt av utarmat uran, gjordes provskjutningar i Sverige �ven mot denna typ av material. Resultaten visade p� m�jligheten att n� b�ttre skyddsprestanda om volymen och inte vikten var gr�nss�ttande.

Stor m�da lades �ven p� att �stadkomma en fr�n bes�ttningen separerad ammunitionslagring som skulle t�la s�v�l krutbrand som en detonation efter direkttr�ff p� en RSV-stridsdel med �vert�ndning som f�ljd. Den l�sning som utarbetades fungerade och hade stora likheter med motsvarande utrymmen i Leopard 2 och M1A1 med s� kallade �blow off panels�, men hade en utvecklad princip f�r att f�rhindra total �vert�ndning med total utslagning som f�ljd. Skotten var placerade l�ngst bak i chassiet.

R�rlighet

Till skillnad fr�n vad som tidigare g�llt f�r stridsvagnar som skulle operera i �vre Norrland st�lldes inte krav p� f�rm�ga att flyta eller djupvada f�r Strv 2000. �ven den gamla sanningen att terr�ngframkomligheten f�r riktigt tunga stridsvagnar inte var tillfyllest i de norra delarna av v�rt land utmanades. Under 1989-1990 genomf�rdes f�rs�k med tv� inl�nade utl�ndska stridsvagnar � Leopard 2 och M1A1 � i milo �N. Dessa stridsvagnar hade en totalvikt mellan 55 och 60 ton.

Dessa moderna stridsvagnar � med kraftfulla motorer, automatisk v�xell�da och effektiva band � visade sig ha betydligt b�ttre f�rm�ga att ta sig fram i denna terr�ng �n vad arm�ledningen tidigare hade trott. Den nyvunna insikten blottade en operativ svacka � det befintliga �stridsvagnsarvet� motsvarade inte 1990-talet krav och fr�gan v�cktes om det �verhuvudtaget gick att v�nta till efter millenniumskiftet p� en ny stridsvagn.

S�lunda stod det klart att totalvikten � kompenserad av h�g motoreffekt � inte syntes begr�nsa r�rligheten p� stridsf�ltet, den hade endast betydelse f�r f�ltbromateriel och utformningen av stridsfordonstransportfordon.

Ledning

Ytterligare ett omr�de som studerades djupare i projekt Strv 2000 var �ledning�. Ledningskapaciteten hade dittills haft l�g prioritet i svensk stridsfordonsutveckling och tillm�ttes i Strf 90-projektet en mycket liten betydelse under de f�rsta 10 �ren. Det var f�rst med 1990-talets stridsvagnar som det gick att tala om n�got mer kvalificerat ledningssystem � ett modernt ledningssystem med hj�lpmedel f�r ordergivning, l�gesbest�mning m m. Projekt Strv 2000 lade grunden f�r detta.

Koncepten

Ett stort antal olika koncept p� ny svensk stridsvagn togs fram vid HB Utveckling. Nedan redovisas de som bed�mdes som mest intressanta.

T 140 och T 140/40

En tornvagn som hade tre mans bes�ttning och med vagnchef och skytt p� samma sida i tornet. Den var f�rsedd med en 140 mm bev�pning som hade f�rdubblad mynningsenergi i j�mf�relse med Rh 120 mm � detta koncept hade plats f�r totalt 40 skott. Konceptet T 140/40 hade �ven en parallellmonterad 40 mm akan f�r bek�mpning av bland annat luftm�l � medf�rd ammunitionsm�ngd �r d� 29 respektive 148 skott. Automatladdning. Modulariserad uppbyggnad. Chassi och torn hade en b�rande grundstruktur � minimiskrov � p� vilket skyddsmoduler �r anbringade. Vagnen var v�sentligen uppbyggd av redan utvecklad komponenter s�som dieselmotor MTU 883 och styrtransmission fr�n Renk, hydropneumatiska fj�dringsdon fr�n Air Log m.m.

T 120B

En tornvagn som hade fyra mans bes�ttning. Utvecklingstiden kunde bli kort (till mitten av 90-talet) en�r endast befintlig teknologi anv�nts och redan utvecklade komponenter s�som dieslemotor MTU 883 och styrtransmission fr�n Renk, hydropneumatiska fj�dringsdon fr�n Air Log m.m. Huvudvapnet var en 120 mm Nato-kompatibel, handladdad h�gtryckskanon,. Totalt kunde 48 skott medf�ras. Chassi och torn hade en b�rande grundstruktur � minimiskrov � varp� skyddsmoduler var anbringade. Referensniv�ns krav uppfylldes.

L 140

En tornvagn som hade tre mans bes�ttning. Konceptet byggde p� ett f�rst�rkt chassi fr�n Strf 90. Tornet var mekaniskt uppbyggt p� samma s�tt som de tyngre koncepten. Ammunitionen f�rvarades l�ngst bak i chassiet och ammunitionshanteringen var helautomatisk. Totalt medf�rdes 40 skott till huvudbev�pningen som utgjordes av en 140 mm kanon och som skulle vara kompatibel med kommande NATO-system. Det ballistiska skyddet var begr�nsat till det skydd som ett minimiskrov kunde ge; dvs. uppfyllde inte skyddskraven. Vagnen hade moduluppbyggnad. L 140 skulle n�rmast ses som en pansarv�rnskanonvagn.

O 140/40

En stridsvagn som hade ovanp�lagrad kanon och tv� mans bes�ttning djupt placerade i chassiet. Konceptet var moduluppbyggt; den b�rande grundstrukturen utgjordes av ett minimiskrov varp� skyddsmoduler hade anbringats. Huvudbev�pningen var en 140 mm kanon samt en parallellmonterad 40 mm automatkanon som till�ggsbev�pning. Vagnen medf�rde 34 respektive 140 skott. Konceptets stora f�rdel var den l�ga vikten. I ett f�rband var vagnen kompletterad med en s�rskild ledningsvagn p� 46 ton med 5-6 mans bes�ttning och enbart f�rsedd med 40 mm akan.

Data

 Andra svenska koncept som ocks� beaktades:

• T120                       Bed�mdes inte uppfylla kraven p� verkan
• T120/40                  Bed�mdes inte uppfylla kraven p� verkan
• L120 (30 ton)         Uppfyller inte skyddskraven (endast splitterskydd)

Systemplan 1

Den f�rsta fasen avslutades 1987 d� Systemplan 1 f�r Strv 2000 var klar � den �verl�mnades av CA till �B 1988-05-30. �B st�llningstagande med direktiv f�r fortsatt arbete ins�ndes till regeringen 1988-11-25. Av detta f�rslag till direktiv f�r Systemplan 2 framgick bland annat f�ljande:

• Det svenska alternativ som skall studeras vidare b�r vara vagnen med kompakt torn (T120-140)
• Att samtliga studerade utl�ndska alternativ �ven i forts�ttningen f�ljs upp och utv�rderas s� att handlingsfrihet bibeh�lls f�r anskaffning
• Att m�jligheterna att samproducera/licenstillverka stridsvagnar skall v�rderas och j�mf�ras med �vriga anskaffningsformer (svenskutveckling och direktanskaffning)
• Att planeringsinriktningen med nuvarande ekonomi inneb�r direktanskaffning av utl�ndsk vagn

Alternativet att uppgradera de gamla befintliga stridsvagnarna hade analyserats och slutsatsen var att det var tekniskt sv�rt att realisera och ekonomiskt ointressant f�r att n� den n�dv�ndiga effektniv�n. Fortsatta studier resulterade i att en fullskaleattrapp i tr� byggdes av det svenska stridsvagnskonceptet T140/40.

Parallellt inh�mtades information om de modernaste v�sterl�ndska stridsvagnarna � resor f�retogs 1988-89 till Frankrike, USA och V�sttyskland f�r att �ka kunskapen om Leclerc, M1A2 och Leopard 2 �Improved�. En svensk delegation genomf�rde �ven en resa till Balkan f�r att inh�mta kunskap om stridsvagn M84 � den jugoslaviska varianten av T-72:an � f�r att komma till klarhet om ett �billigt� fordon fr�n �st kunde vara l�sningen p� den svenska stridsvagnsfr�gan. Resan resulterade i en offert fr�n jugoslaverna p� M84 � till ett mycket l�gt pris. Med tanke p� den konflikt som utbr�t i regionen n�gra �r senare var det kanske tur att Sverige inte f�rdjupade sitt intresse i detta erbjudande�

Efter att svensk personal utbildats i utlandet p� tv� av vagnarna kunde en M1A1 och en Leopard 2 A4 l�nas in till Sverige f�r f�rs�k. Syftet med verksamheten var i f�rsta hand att ge svensk personal inom f�rsvaret god kunskap om de d� modernaste operativa stridsvagnarnas prestanda, samt att g�ra j�mf�relser med de svenska stridsvagnarna Strv 103 och Strv 104. Stor vikt lades �ven vid f�revisningar f�r h�gre beslutsfattare f�r ytterligare informationsspridning. Resultatet fr�n den provning av vagnarna som genomf�rdes vintern 1989-90 kom att f� mycket stor p�verkan p� det beslut som senare togs.

Tekniskt-ekonomiskt underlag inf�r FB 91

V�ren 1990 �verl�mnade FMV tekniskt-ekonomiskt underlag inf�r det f�rsvarsbeslut som avs�gs tas p�f�ljande �r. Underlaget omfattade mer �n 5 �rs studiearbete avseende en ny svensk stridsvagn, j�mte ett underlag inh�mtat f�r anskaffning av en utl�ndsk stridsvagn. Rapporten understr�k att de slutsatser som dragits var baserade p� kunskapsl�get i december 1989, men att dessa m�ste betraktas som os�kra med h�nsyn till de stora f�r�ndringar i v�rldsl�get som d� p�gick (muren i Berlin hade precis fallit) och som antogs skulle forts�tta.  

Tv� scenarios hade beaktats: 

Alternativ 1: Ett tidigt k�p av en ny stridsvagn med tillf�rsel snarast

Alternativ 2: Anskaffning av ny stridsvagn som b�ttre �verensst�mmer med aktuell ekonomisk planering (dvs med leverans fr�n tidigast �r 2000)

Ny stridsvagn i n�rtid 

Rapporten klargjorde att ny stridsvagn i n�rtid endast kunde anskaffas genom direktk�p av utl�ndsk vagn � d�r amerikanska M1A2 och tyska Leopard 2R bed�mdes vara de som fanns tillg�ngliga med godtagbara prestanda (�ven om Challenger 2 och Leclerc ocks� prissattes i rapporten). FMV f�reslog att valet skulle avg�ras genom en konkurrensupphandling. Billigare l�sningar sades f�religga, t ex den jugoslaviska M 84. Rekommendationen var att upphandlingsarbetet borde starta omedelbart.

FMV p�talade att om inte de ekonomiska ramarna h�jdes avsev�rt s� skulle en direktupphandling av en utl�ndsk stridsvagn medf�ra en rad konsekvenser. Alternativ 1 � som ocks� ben�mndes referensniv� � skulle medf�ra att alla �tg�rder p� arvet och delar av Stridsfordon 90-programmet m�ste senarel�ggas. �ven arvets numer�r borde reduceras (vissa typer skulle beh�va utgallras tidigare �n vad som d� l�g i planerna) och det �varnades� f�r att det kunde bli n�dv�ndigt att ers�tta Stridsfordon 90 till pansarbrigaderna med uppgraderade Pbv 302. Framtida behov av studie- och utvecklingskapacitet inom stridsfordonsomr�det riskerade att i princip att vara avvecklad �r 1995. Likas� sades att m�jligheterna att h�lla en balanserad kapacitet vid f�rsvarets verkst�der ocks� skulle p�verkas.

Ny stridsvagn vid sekelskiftet

I det fall det ekonomiska l�get inte till�t en tidig oms�ttning av befintliga stridsvagnar klargjordes att det fanns olika handlingsalternativ:

• Antingen direktk�p av ny stridsvagn med leverans fr�n sekelskiftet (som ers�ttare till Strv 103) d�r ett anskaffningsbeslut beh�vde fattas senast 97/98 (dock m�ste upphandlingsf�rberedelser starta tidigare)
• Alternativt att utveckla och producera en ny svensk stridsvagn � enligt FMV det fr�n teknisk synpunkt och ur planeringsvinkel b�sta f�rslaget f�r att kraven p� en ny stridsvagn skulle tillgodoses (dock ett alternativ som inte bed�mdes som realiserbart i n�rtid om inte mer ekonomiska medel tillf�rdes)

Det framh�lls angel�get att beh�lla, eller �terf�, f�rtroendet f�r arvet p� den materiel som skulle vara fortsatt operativ. Som viktigast bed�mdes att ett REMO av stridsvagn Centurion m�ste inledas omg�ende och att en niv� till dagens Strv 104 d� m�ste accepteras. �ven REMO Ikv 91 uppfattades som angel�get att starta (alternativ att utgallra systemet f�r att frig�ra medel f�r f�rnyelse i framtiden).

Detta alternativ 2 � �ven ben�mnt som kravniv� � lyfte fram stridsvagnarna T140/40, M1A3, Kampfpanzer 2000, Leclerc 2 som de utpekade alternativen efter sekelskiftet. Rapporten framh�ll att �ven alternativ 2 skulle inneb�ra en reducering av arvet med h�nsyn till totalekonomin och att Stridsfordon 90 leveranstakt m�ste s�nkas och leveranser senarel�ggas.

Rekommendationen

Inf�r beslut om nya stridsvagnar lyfte FMV fram f�ljande huvudfr�gor att beakta:

• Bev�pningen, i f�rsta hand kalibern
• Konceptval, i f�rsta hand styrt av CA krav p� stridsvagnen
• Tidsf�rh�llanden, som p�verkande bl a antalet alternativ och m�jligheterna att g�ra direktk�p
• De ekonomiska f�ruts�ttningarna, som i praktiken styrde leveranstakten
• F�rsvarsindustriella konsekvenser, som var av betydelse f�r den framtida f�rm�gan att vidmakth�lla s�v�l stridsfordonsarvet som de nyanskaffade stridsvagnarna
• Totalbilden av �tg�rder p� arv, Strf 90 och ny stridsvagn, som p�verkar arbetsbelastningen vid s�v�l industrin som FMV
• Trov�rdigheten och vapensystemens effekt (de tv� viktigaste parametrarna - grundl�ggande f�r bed�mningar av varje stridsfordonssystem)

Mot bakgrund av de nyvunna erfarenheterna med de utl�ndska stridsvagnarna som hade provats i Sverige hade s�v�l �B som CA f�reslagit en snabb ers�ttning av de gamla stridsvagnarna (utgallrade Centurion) med modernare materiel. FMV bitr�dde detta f�rslag ur b�de trov�rdighets- och effektsynpunkt, men p�talade samtidigt att alternativet kr�vde en omprioritering inom nuvarande programplan. FMV ans�g i det l�get att det inte var ekonomiskt realistiskt att d� f�resl� en utveckling av en svensk stridsvagn med b�rjan i n�rtid, trots de f�rdelar ett s�dant alternativ skulle ha inneburit f�r framtida behov av kompetens och den st�rre handlingsfrihet planeringsm�ssigt som det skulle ha medf�rt.

D�remot framh�lls att det l�mnade underlaget r�rande behovet av kompetens vid f�rsvarsindustrin inom bl a stridsfordons- och pj�somr�dena m�ste beaktas � i annat fall skulle ber�rd f�rsvarsindustri komma att reduceras s� kraftigt att Sverige reellt sett inte skulle ha n�gon egen f�rsvarsindustriell kapacitet inom detta omr�de efter sekelskiftet. Genom olika satsningar p� tekniskt arbete (vilket f�reslogs) skulle dock utvecklingsf�rm�gan vid ber�rda industrier �tminstone komma att hamna p� en acceptabel miniminiv�.

Beslutet och dess konsekvenser

Den samst�mmiga uppfattningen att den svenska arm�ns n�sta stridsvagn skulle vara utl�ndsk innebar slutet f�r projekt Stridsvagn 2000. Beslut om detta togs formellt 1991 och tydliggjordes i f�rsvarsbeslutet p�f�ljande �r.

Projekt Stridsvagn 2000 lade emellertid en mycket v�rdefull grund inf�r kravs�ttandet av �Stridsvagn Ny� � inte minst inom omr�dena �verlevnad och ledning d�r de direktanskaffningsalternativ som sedermera utv�rderas inte bed�mdes uppfylla de krav som ans�gs n�dv�ndiga att uppfylla inf�r 2000-talet.

F�r stridsfordonsindustrin i Sverige kom fortsatt utveckling av Strf 90, licensproduktion av ny stridsvagn, framtagande av pansrade bandvagnsvarianter, samt studier och utveckling av SEP, att bli fullt tillr�ckliga satsningar f�r att inte bara h�lla kompetensen vid liv utan ocks� till utveckla den till v�rldsledande.

Nedan en samling fotografier p� den fullskaleattrapp som togs fram f�r Strv 2000...

 
Fotografierna p� denna sida �r h�mtade fr�n det egna arkivet, FMV arkiv, HB Utveckling arkiv samt n�gra generella bilder l�nade fr�n "n�tet"...

�ter till sidan om Pansar? Klicka h�r!

�ter till f�rsta sidan? Klicka h�r!