rit

Svenska

Substantiv

Böjningar av rit	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rit	riten	riter	riterna
Genitiv	rits	ritens	riters	riternas

rit

• uttal: riːt

1. religiös form av ceremoni; kulthandling

   Besläktade ord: ritual, rituell

   Sammansättningar: fruktbarhetsrit, livsstegsrit, offerrit, övergångsrit

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1795. Av latinska ritus.

Översättningar

Översättningar

• engelska: rite ^(en)
• franska: rite ^(fr) m
• katalanska: ritu ^(ca) m
• litauiska: apeigos ^(lt) f pl, ritualas m
• spanska: rito ^(es) m
• tyska: Ritus ^(de) m

Franska

Verb

rit

1. böjningsform av rire