jag önskar dig lagom lycklig ”en recension”

I mitt läsande av de nominerade till ÅB 2026 så läste jag i slutet av juni ”Jag önskar dig lagom lycklig” av Tove Alsterdal. Boken är utgiven av Lind & Co, som skriver så här om handlingen:

Samma dag som hans första dotter föds tar han bakvägen ut, till kvinnan på andra sidan gården.

Inger Wahlöö är nyskild, Alvar Alsterdal är gift. Deras historia ska pågå i många år.

Jag önskar dig lagom lycklig är en berättelse om kärlek, lögner och svek. Historien utspelar sig i Malmö kring 1960-talets början, när Sverige ser fram emot den lyckligaste tiden i mänsklighetens historia. Den handlar om författarens far och älskarinnan som aldrig kom över honom.

Image

Utav de nu nio nominerade som jag läst så är detta den som mest sticker ut, som spretar. Den är oerhört välskriven, smart och skarpt språk vilket hörs redan i titeln? ”Jag önskar dig lagom lycklig”, så otroligt fin mening?! Språket i boken är så fint, det är hudnära och poetiskt men samtidigt sakligt och distanserat. Jag har läst några böcker av Alsterdal tidigare, hennes deckare i serien Ådalen är verkligen spännande och så bra. Denna bok skiljer så vitt från böckerna i den serien så det går givetvis inte att jämföra men det gör jag visst ändå 😊. Språket är bra, det flyter på och böckerna är välskrivna. Just denna bok tyckte jag bitvis blev lite långrandig, jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är men finns något som skaver, för mig. Boken i sig är intressant, jag hade inte läst den utan nomineringen, jag tror inte den kommer vinna årets bok i år.

Har du läst Jag önskar dig lagom lycklig? Vad tyckte du i så fall?

yesteryear ”en recension”

Jag har läst en av årets stora snackisar, Yesteryear av Caro Claire Burke. Jag läste den på engelska, den finns på svenska, utgiven av Polaris förlag tidigare i somras.

Image

Engelska förlaget (4th Estate) skriver:


”Natalie lives a traditional lifestyle – and her followers are sick with envy. Her charming farmhouse on her working ranch is artfully cluttered, her husband is a handsome cowboy, her homemade sourdough boules are each more beautiful than the last. So what if there are nannies and producers and industrial-grade ovens behind the scenes? What her followers don’t know won’t hurt them.

Then, one morning, Natalie wakes up in a strange, horrible version of reality. Her home, her husband, her children―they’re all familiar, but something’s off. Is this a hoax? A reality show? A test from God? Natalie knows just two things for sure: this isn’t her perfect life, and she must escape, by any means possible.”

Boken har, såklart, väckt mycket olika känslor hos folk. Vissa sågar den helt och vissa tycker den är helt f.a.n.t.a.s.t.i.s.k. Jag då? Vad tyckte jag?
Jag kan börja med att säga att jag tyckte bokens jag, Nattie, var otroligt rolig. Flera gånger skrattade jag högt åt hennes inre monologer. Hon var så arg. Så bitsk. Så smart i allt det naiva och lite korkade?
Hur har hon blivit som hon blivit? En del är nog arv hemifrån, från mamman och de traditionella kvinnorna i kyrkan de hör till, och en del tänker jag att hon plockar upp längs vägen i ett sätt att rädda sig själv och sin familj. Hon vill ha en traditionell familj, yta är inte oviktigt, och där passar det inte in med en foliehatt till man som inte tar sig för något annat än att surfa på chemtrails och antivaxx-sajter om dagarna. Hur det sedan går från det till full blown batshit crazy, ja, det får ni läsa själva!
Jag gillade verkligen boken. Jag tyckte den var skärpt, Burke har tagit vår samtid och vridit till den lite och visar hur ”lätt” det kan slå över i vår strävan att go back to the roots. Det finns nog en gyllene medelväg som vi behöver lära oss att gå på.

Själv har jag tagit ”odlingen” lite längre i år (har redan bidragit med 3 rädisor och 3 körsbärstomater till familjen!) och virkningen plockas fram ibland. I morsdagspresent önskade jag mig ett lärokit för broderier. Surdeg har bakats. Så jag är själv där och nosar på det traditionella tänker jag?

Hur ser det ut för dig? Har du hittat en balans mellan 80-talets superkonsumtion och tradwifetrenden?

sommar i p1 en fundering

Idag är det dags igen för Sommar i P1, inget får mig till en brygga i Jonskär som jingeln till programmet? Jo, kanske den till Sommartoppen i P3, men jag vet inte om den funnits på tablån de senaste 20 åren 😊?

Image

De senaste åren har jag inte lyssnat på så många sommarprat, på något sätt stämmer jag in i kritiken kring dem, formatet känns gjort. Jag brukar ändå kolla in vilka som ska prata och lyssna på några avsnitt varje år.

I år lockar ovanligt många!


25 juni: Jonas Gren, författare
26 juni: Carolina Dybeck Happe, vice vd Microsoft
28 juni: Ginna Lindberg, utrikeskorrespondent
1 juli: Sarah Sheppard, barnboksförfattare, illustratör
4 juli: Olof Wretling, komiker
5 juli: Marie Göranzon, skådespelare
10 juli: Carl Skau, tf chef FN:s livsmedelsprogram
14 juli: Ebba Kleberg von Sydow, journalist, hovexpert
17 juli: Anders Rosengren, läkare, professor i molekylär medicin
21 juli: Maria Sid, skådespelare, teaterchef
23 juli: Kajsa Ollongren, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter
24 juli: Sara-Vide Ericson, konstnär
25 juli: Joel Kinnaman, skådespelare
1 aug: Kristoffer Leandoer, författare, översättare
7 aug: Alexander Ekman, koreograf, konstnär
9 aug: Åsne Seierstad, journalist, författare
16 aug: Niklas Rådström, författare

Jag kanske inte kommer lyssna på alla 17, jag kanske lyssnar på helt andra, men vid en första koll så lockar dessa! Om jag skulle välja ut fem som lockar extra och varför?
Olof Wretling, hans tidigare sommar- och vinterprat har varit helt otroliga!
Ginna Lindberg, jag tror hon har mycket att berätta!
Sara Sheppard, hennes barnböcker är något alldeles extra!
Kristoffer Leandoer, för att jag tror han är väldigt intressant! Kanske pratar han om AI i översattningar?
Carl Skau, känns som även han kommer ha en hel del att prata om givet in nuvarande roll och sina erfarenheter som diplomat?

Brukar du lyssna på sommarpraten? Vilket känner du att du inte får missa i år?

tisdagstrion: Pensionärer/Seniorer

Hos Mina skrivna ord hittar vi tisdagstrio-serien, då vi tipsar om tre olika böcker på veckans tema. Det var ett tag sen jag hängde på där men tänkte plocka upp det denna vecka (som är ”terminens” sista). Veckans tema är Pensionärer/Seniorer och nog ska jag kunna plocka fram tre böcker om det?

Image

1. Svartstilla av Susanne Skogstad. Denna har några år (men inte jättemånga) på nacken och jag läste den i en bokcirkel 2021 tror jag, där vi hyllade den tunna boken. Den handlar om en äldre dam som förlorat sin man och som ska leva vidare utan sin person. Otroligt gripande och fin och norska författaren var så ung (26 år tror jag?) när hon skrev den.

2. Jag vill också tipsa om Konsten att hålla sig flytande av Libby Page som låg som hyllvärmare under flera år hos mig. I fjol läste jag den äntligen och då gick den från hyllvärmare till hjärtevärmare! Så varmt och fint om vänskap över åldersgränser. Jag gillade språket och värmen i boken. Det är kanske ingen kioskvältare eller bok som kommer läsas i skolor om 50 år men den var så fin, här och nu liksom.

3. Slutligen så vill jag tipsa om en bok som jag inte läst men som jag har läst otroligt mycket positivt OM; Pizzeria Roma av Elin Persson. Den ligger hemma i min TBR och i sommar är den banne mig dags. Äldre män, Hälsingland (💙), Elin Persson. Ja, what is there not to like?!

Har du någon favoritsenior i böckernas värld?

son”en recension”

Nu var det ett tag sedan jag läste en av de nominerade till ÅB2026 så det var verkligen dags att ta tag i bok #8, Son av Thomas Enger & Johana Gustawsson och med det tror jag att jag har läst ”kriminalarna” i fältet.

Image

Så här skriver förlaget om boken

Kari Voss är expert på kroppsspråk och minne och arbetar som konsult åt Oslopolisen. Hennes liv är starkt präglat av en tragedi: sonen Vetle försvann spårlöst den dag han fyllde nio. Det har nu gått sju år, och Kari söker fortfarande sanningen bakom hans försvinnande.

När Kari kontaktas av polisen efter att två tonårsflickor hittats mördade i ett fritidshus i Son, rivs gamla sår upp. De två sextonåringarna, Hedda och Eva, var barndomsvänner till Vetle.

Kommissarie Ramona Norum riktar snart misstankarna mot en ung pojke, men Karis instinkt säger henne att hon måste fortsätta leta, och hon bestämmer sig för att driva utredningen vidare på egen hand.

Detta var min första bok av norrmannen Enger och utan nomineringen tror jag inte att jag hade läst Son heller. Det är till och med så att jag, när jag såg de tolv nominerade, trodde att den jag var minst trolig att läsa var denna. Men, här är vi nu. Vad jag tyckte? Jag är inte helt övertygad, jag tror inte jag kommer läsa fortsättningen på den (vad jag antar) tänkte serien, trots att den slutade med en cliffhanger som överraskade! Jag förstår 100% varför boken är populär (är den ens populär?) men jag tror inte den kommer vinna hela karusellen, det är den inte tillräckligt intressant för för de som röstar mest, vilket jag tror är kvinnor över 40 kanske? Jag vet att det är ”folkets pris” och allt det, men på alla litteraturevenemang jag går på så är det överhängande kvinnor över 40 och jag tror att det är vi som röstar och engagerar oss mest i detta. Men, givetvis finns det undantag!

Var tror du den största publiken för Årets bok finns?