Jag har bloggat på det nya stället

Nä nu är jag inte så imponerad av WordPress.com längre. Det är fler och fler små insticksgrejer som har slutat fungera här. Visserligen är det andra som börjat fungera. Men det fungerar inte som jag vill. Så nu planerar jag flytten på allvar. Flytten härifrån till det nya stället.
Datum för den officiella invigningen kommer att meddelas här. Det blir ballonger till alla barn, ponnyridning, chokladhjul och lotter. Landshövdingen kommer inte men kanske Farmen Gutta kan hålla ett kortare anförande.

Jag har bloggat här i över 8 år och mycket är bara rester kvar. Jag startade den här bloggen för jag skulle se om det skedde någon förändring över tid med mitt fotograferande. Å det har det gjort. Det har varit kul och jag har fått flera nya vänner. Å nån har väl försvunnit.

Jag saknar Fenan, från Karlstad i går. Jag lärde mig en del av honom. Å Salle. Från Göteborg. Det blir inte mer än en julhälsning. Tyvärr! Men det är dags att gå vidare.
Molle, du har hängt med länge och du hänger väl med över till det nya stället hoppas jag. Jo den bloggen är på svenska Molle. 😉 Å finaste Isidor, vi som ”sprang” på varandra hos Fenan och sen läste samma högskolekurs, samtidigt. Du kommer väl med ,va?
Å alla ni andra fantastiska människor, bloggare och vänner, ni kommer med va?
Det skulle göra mig väldigt glad och hedrad. Jag kommer att hänga kvar här i kulisserna för att följa er. Men bloggar gör jag på det nya stället.

Så därför bränner jag nu ner det sista av stan och jag tar inga fångar.  För i fortsättningen får man som besökare strosa runt i gamla rester, skåpmat.

Bränn stan, ta inga fångar.

När flytten och den stora invigningen blir meddelas adressen dit, i ett helt eget inlägg, här. Kanske redan till helgen, med tanke på att jag ändå sitter här och jobbar. Tidningen går till tryck måndag morgon.
Meddelas endast på detta sätt!

Lev väl Stay tuned!

Jag får väl hylla mina 10 i toppchaufförer just i dag, med en inte allt för gammal repris.

Att vara medmänniska till yrket kan innebära att du inte får iväg en enda faktura eller ett enda anställningsbevis skrivet, men gör av med en hel box näsdukar och en låda goda råd. I dag är det en sån dag. I dag är jag helt slut.

På tal om porträtt så kör Aftonbladet en hel underbar porträttserie i dag.
Det utrotningshotade. Prima ballerinan är underbar, jag är nog lite kär i den bilden.Kanske för att jag som barn alltid ville dansa, men aldrig fick, pga trångsynta vuxna.Men å andra sidan tog jag igen det som vuxen. Då dansade jag och blev instruktör.
Nog om det. Gå in på Aftonbladet via länken och se porträtten. På tal om de senaste dagarnas inlägg om porträtt här på bloggen.

Lev väl!

När jag läste Bild och visuell kommunikation sa vår huvudlärare Göran Segeholm att i ett riktigt bra porträtt kan man också se motivets personlighet. Man ska hela tiden sträva efter att försöka få till just det för att porträttet ska få liv och bli bra.
Jag tog några porträtt häromdagen och jag tycker nog jag lyckades bra med att återspegla min bild den personens personlighet. Men det är min uppfattning, det svåra är att få någon annan att ”se” den avporträtterade personens personlighet.
Ja låt mig visa några exempel.

Han tittar inte in i kameran, vill han kanske vara lite för sig själv. Egen tid? Hög integritet?

En trygg och vänlig sinnad person. Här var det just blicken som var viktigt.

Å den här killen, vad är hans personlighet?

Eller den här grabben. Vilken personlighet har han? Vilken är hans bakgrund.

Nu gör jag mycket grova generaliseringar men bilderna är tydliga exempel på vad jag menar. Eller är det så att detta är en form av ”yrkesskada”. Är det bara jag som fotograf, som tycker att människors personlighet avspeglar sig i deras ögon och ansikten.
Traditionellt  anser man att det är ögonen som ska ”tala ” i bilen. Å det är nog så vi för det mesta ser ett porträtt. Ögonen först.

Den kände svenska fotografen Hans Gedda, det är han som tagit den berömda bilden på Nelson Mandela med handen knuten i pannan, anser att det är munnen som talar om vem personen på bilden är. Alltså borde man kunna blunda på ett bra porträtt. Lite kuriosa till bilden om Nelson Mandela, det är vår förre utrikesminister, Sten Andersson,  som håller i blixten när den bilden togs.

Är det så fel att det i en bild skymtar fram en liten, liten gnutta av vem man är? Om andra får se en liten gnutta av en varm och fin personlighet. Eller är det för mycket positivt.
Det här, mina damer och herrar, är en av mina personliga favoriter vad det gäller porträtt.

Å vem är det som skrattar så gott?

Jag måste skärpa mig från och med nu. Nu finns det en betygsskala av stjärnor att använda längst ner i alla inlägg, istället för en Gillaknapp. Har man gratisversionen av WordPress kan man inte få dit Gillakanppen. Men stjärnorna går lika bra. För markören över stjärnorna å betygsätt med så många stjärnor du tycker det är värt. En stjärna är inte ”Gilla”, en stjärna har värdet uruselt. Använd gärna dom i fortsättningen.

Stay Tuned

I dag hade jag inte riktigt tänkt mig nåt blogginlägg. I ärlighetens namn var jag lite orolig för hur gårdagens inlägg skulle landa hos mottagaren. Av nån underlig anledning var det Tommy som körde min buss just i dag. Vem som kör vet man inte från början det visar sig när bussen kommer.

Här gällde det att sköta sig och vara artig. När han stannat bussen och sänkt den så jag kunde kliva på frågade jag först om det gick bra att landa sina kängor innanför dörren. Låg det några blommor där i dag? Han skrattade och sa att det gjorde det inte.

Vi talade om bloggar, om datorer som byter språk, om livet,  ja om allt möjligt. Precis som vanligt. Jo, det föll i god jord det jag skrev i går.
Så körde vi genom byn…..

Det var då jag såg den. Först såg jag solen mellan molnen och sen såg jag dimman.
Å så for vi över bron. Det är nåt så övermäktigt vackert från denna bro ibland så det tar andan ur mig. Tack och lov för en riktigt bra mobilkamera.

Slyröjning gjorde inte nåt.

Jag undrar om Tommy har nåt ihop med vädergudarna. För sist det var dimma under bron var det också han som körde. Hmmm måste kolla upp det där med SMHI. 🙂

Solen stod högre i dag och riskerade bränna ut allt. Annars är det samma tid och samma ställe som då .

Tror det blir en print från Crimson på denna. Eller kanske omslaget till mina högst ointressanta memoarer.

Med tanke på att jag hade solen i ögonen och inte såg ett jota så är jag nöjd med hur bilderna trots allt blev. Jag hade inte hunnit hem och hämtat kameran och tillbaka innan det magiska varit borta.

Nåt lurt är det. För en timme senare hade dimman och mörkret spridit sig över hela Ö:a. Ja undrar om han snodde med sig solen till Strängnäs eller om den for med tåget från Läggesta. Det blev några fler bilder men jag vill inte tjata ut mina eventuella läsare med sånt.
Nu är dimman så tät så jag ser inte tvärs över gata. Det är tur jag inte behöver gå ut med soporna för det är inte säkert jag skulle hitta hem igen. Nu återstår bara att sätta rubriken så är det klart för idag. Finns det verkligen ingen gilla symbol att trycka på??? Forskning pågår.
Nä det finns ingen ”Gilla knapp” om  man inte läser inifrån själva WordPress. Annars får man helt enkelt skriva nån liten kråka längst ner under inlägget i kommentarsfältet. 🙂 Jag ska visa nån gång hur man läser inifrån WordPress. 🙂

Stay tuned!