2 §  I denna förordning avses med

batteri: detsamma som i förordning (EU) 2023/1542,

bästa tillgängliga teknik: detsamma som i industriutsläppsförordningen (2013:250),

deponiavfall: avfall som inte lämpar sig för förberedelse för återanvändning, materialåtervinning eller förbränning,

elavfall: detsamma som i förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning,

elutrustning: detsamma som i förordningen om producentansvar för elutrustning,

farligt avfall: avfall som i bilaga 3 beskrivs med en avfallskod markerad med en asterisk (*),

fastighetsnära insamling: insamling av avfall från en fastighet där avfall produceras, eller om insamling från fastigheten inte är möjlig med hänsyn till trafiksäkerheten eller till fastighetens utformning eller lokalisering, insamling av avfall från en plats så nära fastigheten som möjligt, dock högst 400 meter från gränsen till fastigheten,

fiskeredskap: detsamma som i förordningen (2021:1001) om producentansvar för fiskeredskap,

förbränningsanläggning: detsamma som i förordningen (2013:253) om förbränning av avfall,

förpackning: detsamma som i förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar,

förpackningsavfall: detsamma som i förordningen om producentansvar för förpackningar,

hushåll: en bostad som en eller flera personer använder permanent eller som fritidsboende,

icke-farligt avfall: avfall som inte är farligt avfall,

konsumentelavfall: detsamma som i förordningen om producentansvar för elutrustning,

livsmedelsavfall: livsmedel enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EG) nr 178/2002 som har blivit avfall,

PCB-produkt: detsamma som i förordningen (2007:19) om PCB m.m.,

regenerering av spillolja: ett materialåtervinningsförfarande där basolja framställs genom att raffinera spillolja,

restavfall: blandat brännbart kommunalt avfall som inte är skrymmande och som återstår när annat avfall sorterats ut för att samlas in separat,

resursåtervinning: alla former av återvinning utom energiåtervinning och upparbetning till material som ska användas som bränsle eller någon annan energikälla,

samla in avfall separat: samla in avfall och, i syfte att underlätta behandling av avfallet, genomföra insamlingen på ett sådant sätt att olika avfallsslag hålls åtskilda efter avfallstyp och avfallets natur,

serveringsställe: en inrättning där det bedrivs näringsverksamhet som består i att servera mat eller dryck till allmänheten och där möjlighet ges till förtäring på stället,

skrymmande avfall: avfall som på grund av sin storlek kräver särskild insamling,

spillolja: avfall som utgörs av mineralbaserad smörjolja, syntetisk smörjolja eller olja som varit avsedd för ett industriellt ändamål,

textilavfall: avfall som består av kläder av textil, hemtextil, inredningstextil, väskor av textil och accessoarer av textil,

återfylla: att återvinna lämpligt icke-farligt avfall genom att använda det för att återställa urschaktade områden eller vid landskapsmodellering, om avfallet som används ersätter material som inte utgör avfall och begränsas till den mängd som är nödvändig. Förordning (2026:678).

3 §  I denna förordning avses med

• beslut 2000/532/EG: kommissionens beslut av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall, i lydelsen enligt kommissionens beslut 2014/955/EU,
• förordning (EG) nr 178/2002: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet,
• förordning nr 2150/2002: Europaparlamentets och rådets förordning nr 2150/2002 av den 25 november 2002 om avfallsstatistik,
• direktiv 2008/98/EG: Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/851,
• förordning (EG) nr 1013/2006: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall,
• förordning (EG) nr 440/2008: kommissionens förordning (EG) nr 440/2008 av den 30 maj 2008 om testmetoder enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach),
• förordning (EG) nr 1272/2008: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006,
• förordning (EG) nr 767/2009: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2009 av den 13 juli 2009 om utsläppande på marknaden och användning av foder, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 och om upphävande av rådets direktiv 79/373/EEG, kommissionens direktiv 80/511/EEG, rådets direktiv 82/471/EEG, 83/228/EEG, 93/74/EEG, 93/113/EG och 96/25/EG samt kommissionens beslut 2004/217/EG,
• förordning (EG) nr 1069/2009: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter),
• förordning (EU) nr 333/2011: rådets förordning (EU) nr 333/2011 av den 31 mars 2011 om kriterier för fastställande av när vissa typer av metallskrot upphör att vara avfall enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG,
• direktiv 2012/19/EU: Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/849,
• förordning (EU) nr 1179/2012: kommissionens förordning (EU) nr 1179/2012 av den 10 december 2012 om kriterier för fastställande av när vissa typer av krossglas upphör att vara avfall enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG,
• förordning (EU) nr 715/2013: kommissionens förordning (EU) nr 715/2013 av den 25 juli 2013 om kriterier för när kopparskrot upphör att vara avfall enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG,
• förordning (EU) nr 1257/2013: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 av den 20 november 2013 om återvinning av fartyg och om ändring av förordning (EG) nr 1013/2006 och direktiv 2009/16/EG,
• förordning (EU) nr 1143/2014: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter,
• förordning (EU) 2017/852: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 av den 17 maj 2017 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008,
• förordning (EU) 2019/1021: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 av den 20 juni 2019 om långlivade organiska föroreningar,
• förordning (EU) 2023/1542: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542 av den 12 juli 2023 om batterier och förbrukade batterier, om ändring av direktiv 2008/98/EG och förordning (EU) 2019/1020 och om upphävande av direktiv 2006/66/EG, och
• förordning (EU) 2024/1157: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1157 av den 11 april 2024 om transport av avfall, om ändring av förordningarna (EU) nr 1257/2013 och (EU) 2020/1056 och om upphävande av förordning (EG) nr 1013/2006. Förordning (2025:1482).

4 §  I övrigt har ord och uttryck i denna förordning samma betydelse som i 15 kap.miljöbalken. Förordning (2026:678).

5 §  Denna förordning ska inte tillämpas på

1. förorenad jord och annat naturligt material som inte har grävts ut,
2. naturligt material från jord- eller skogsbruk som används inom jord- eller skogsbruk eller för energiproduktion och där användningen inte skadar eller innebär någon olägenhet för människors hälsa eller miljön,
3. utvinningsavfall som omfattas av förordningen (2013:319) om utvinningsavfall,
4. använt kärnbränsle eller kärnavfall enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet eller radioaktivt avfall som avses i strålskyddslagen (2018:396),
5. utrangerade explosiva varor,
6. animaliska biprodukter och produkter som framställts av dem och som
   1. omfattas av förordning (EG) nr 1069/2009, och
   2. är avsedda för annat än förbränning, deponering eller biogas- eller komposteringsanläggning,
7. kroppar från djur som
   1. har dött på annat sätt än genom slakt eller som har avlivats för att utrota epizootiska sjukdomar, och
   2. bortskaffas enligt förordning (EG) nr 1069/2009,
8. koldioxid som avskiljs och transporteras för att lagras geologiskt samt koldioxid som lagras geologiskt, och
9. ämnen som är avsedda för användning som foderråvaror enligt definitionen i artikel 3.2 g i förordning (EG) nr 767/2009 och som inte består av eller innehåller animaliska biprodukter.

Bestämmelser om att denna förordning inte ska tillämpas på vissa icke- förorenade schaktmassor finns i 15 kap. 3 § miljöbalken. Förordning (2026:678).

6 §  Bestämmelser om när vissa typer av avfall upphör att vara avfall finns i fråga om

1. metallskrot i förordning (EU) nr 333/2011,
2. krossglas i förordning (EU) nr 1179/2012, och
3. kopparskrot i förordning (EU) nr 715/2013. Förordning (2026:678).

7 §  Bestämmelser om avfallshantering för avfall som består av, innehåller eller har förorenats med vissa långlivade organiska föroreningar finns i artikel 7 i förordning (EU) 2019/1021. Förordning (2026:678).

8 §  Naturvårdsverket är behörig myndighet i enlighet med artikel 7.4 och 7.5 i förordning (EU) 2019/1021. Förordning (2026:678).

9 §  Ytterligare bestämmelser om

1. deponering finns i förordningen (2001:512) om deponering av avfall,
2. bilskrotning finns i bilskrotningsförordningen (2007:186),
3. bygg- och rivningsavfall finns i plan- och bygglagen (2010:900),
4. förbränning av avfall finns i förordningen (2013:253) om förbränning av avfall,
5. fartygsåtervinning finns i förordning (EU) nr 1257/2013 och i förordningen (2022:1300) om fartygsåtervinning,
6. förbrukade batterier finns i förordning (EU) 2023/1542 och i förordningen (2025:813) med kompletterande bestämmelser till EU-förordningen om batterier, och
7. gränsöverskridande transporter av avfall finns i förordning (EU) nr 2024/1157. Förordning (2026:678).

10 §  Bestämmelser om producentansvar finns i

1. förordningen (2009:1031) om producentansvar för läkemedel,
2. förordningen (2021:998) om producentansvar för vissa tobaksvaror och filter,
3. förordningen (2021:999) om producentansvar för ballonger,
4. förordningen (2021:1000) om producentansvar för våtservetter,
5. förordningen (2021:1001) om producentansvar för fiskeredskap,
6. förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar,
7. förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning,
8. förordningen (2023:132) om producentansvar för bilar,
9. förordningen (2023:133) om producentansvar för däck,
10. förordningen (2025:813) med kompletterande bestämmelser till EU-förordningen om batterier och förordning (EU) 2023/1542. Förordning (2026:678).

15 §  Har betecknats 1 kap. 5 § genom förordning (2026:678).

16 §  Har betecknats 1 kap. 6 § genom förordning (2026:678).

17 §  Har betecknats 1 kap. 7 § genom förordning (2026:678).

18 §  Har betecknats 1 kap. 8 § genom förordning (2026:678).

19 §  Har betecknats 1 kap. 9 § genom förordning (2026:678).

20 §  Har betecknats 1 kap. 10 § genom förordning (2026:678).

1 §  När avfall ska klassificeras ska avfallsinnehavaren bestämma den sexsiffriga avfallskod i bilaga 3 som bäst beskriver avfallet. Vid valet av avfallskod ska avfallsinnehavaren

1. bedöma om avfallet har någon farlig egenskap på det sätt som anges i 2 §,
2. identifiera den källa som gett upphov till avfallet och välja en lämplig avfallskod i kapitel 01-12 eller 17-20 som inte slutar på 99,
3. om det inte går att hitta en lämplig kod enligt 2, välja lämplig avfallskod i kapitel 13-15 som inte slutar på 99,
4. om det inte går att hitta en lämplig kod enligt 3, välja en lämplig avfallskod i kapitel 16 som inte slutar på 99, eller
5. om det inte går att hitta en lämplig kod enligt 4, välja den avfallskod i bilaga 3 som slutar på 99 och bäst beskriver avfallet.

2 §  För att bedöma om ett avfall har farliga egenskaper ska avfallsinnehavaren

1. tillämpa bilaga III till direktiv 2008/98/EG, eller
2. testa avfallet enligt förordning (EG) nr 440/2008 eller enligt andra internationellt erkända testmetoder och riktlinjer och, i fråga om försök på djur eller människor, med hänsyn till artikel 7 i förordning (EG) nr 1272/2008.

Om en bedömning har gjorts både enligt 1 och 2 ska testresultatet enligt 2 användas vid klassificeringen.

3 §  När beskrivningen av en avfallskod i bilaga 3 innehåller en hänvisning till denna paragraf ska avfallsinnehavaren klassificera avfallet som farligt avfall, om

1. innehållet av farliga ämnen i avfallet gör att det enligt 2 § har en eller flera farliga egenskaper, eller
2. avfallet innehåller polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/F), DDT (1,1,1-triklor-2,2-bis(4- klorfenyl)etan), klordan, hexaklorcyklohexan (inbegripet lindan), dieldrin, endrin, heptaklor, hexaklorbensen, klordekon, aldrin, pentaklorbensen, mirex, toxafen, hexabrom- bifenyl eller PCB som överskrider de koncentrationsgränser som anges i bilaga IV till förordning (EU) nr 2019/1021.

När avfallsinnehavaren klassificerar avfallet får hänsyn tas till klassificering och märkning enligt de anmärkningar i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008 som anges i bilagan till beslut 2000/532/EG.

Avfall som utgörs av metallegeringar i sin massiva form och som inte är förorenat med farliga ämnen ska vid bedömningen inte anses vara farligt avfall.

4 §  Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att ett visst avfall som ska klassificeras som farligt avfall enligt 3 § inte är farligt avfall, om avfallsinnehavaren visar att

1. avfallet inte har någon farlig egenskap, och
2. avsaknaden av farliga egenskaper inte är en följd av att avfallet har blandats eller spätts ut i syfte att inte behöva tillämpa bestämmelserna om farligt avfall.

Länsstyrelsen ska underrätta Naturvårdsverket om sådana beslut.

1 §  I detta kapitel finns bestämmelser om

1. utsortering av avfall och var avfall ska lämnas,
2. separat insamling av avfall,
3. fastighetsnära insamling, och
4. annan insamling. Förordning (2025:820).

2 a §  Yrkesmässiga verksamheter som har avfall ska, utöver de avfallsslag som anges i 2 §, sortera ut åtminstone följande avfallsslag och förvara dem skilda från varandra och från annat avfall:

1. förbrukat matfett,
2. förbrukat kontorspapper, och
3. blandat brännbart avfall som inte är kommunalt avfall eller skrymmande och som återstår när annat avfall sorterats ut för att samlas in separat.

Yrkesmässiga verksamheter ska även sortera ut de avfallsslag som framgår av bilaga 3 och förvara dem skilda från varandra och från annat avfall, om avfallet produceras i verksamheten och utsorteringen behövs för att uppfylla ansvaret enligt 15 kap.17, 18 och 26 §§miljöbalken. Förordning (2026:678).

3 §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om att avfall ska sorteras på något annat sätt än vad som anges i 2 och 2 a §§ om det innehåller ämnen eller består av material som omöjliggör eller avsevärt försvårar förberedelse för återanvändning eller materialåtervinning. Förordning (2026:678).

4 §  Kommunen får, i fråga om det avfall som kommunen ansvarar för, meddela föreskrifter om

1. att ytterligare avfallsslag, utöver de som anges i 2 §, ska sorteras ut och förvaras skilda från varandra och från annat avfall, och
2. att avfallsslagen i 2 § 1, 3-5, 8, 9, 12, 15 och 16 ska sorteras ytterligare om det är miljömässigt motiverat.

Kommunen får också meddela föreskrifter om att skrymmande kommunalt avfall får samlas in med icke-skrymmande kommunalt avfall av samma material. Förordning (2026:678).

5 §  Ett hushåll som producerar avfall ska lämna det utsorterade avfallet till ett insamlingssystem som tillhandahålls av

1. en kommun, om kommunen ansvarar för avfallet, eller
2. någon som är skyldig att ta emot avfallet på grund av producentansvar.

Om trädgårds- och parkavfall får omhändertas på något annat sätt enligt 4 kap. 13 §, behöver det inte lämnas enligt första stycket 1. Detsamma gäller livsmedels- eller köksavfall som anmälts för kompostering enligt 5 kap. 15 §. Förordning (2026:678).

6 §  Den som har avfall som har producerats i samband med en verksamhet ska lämna det utsorterade avfallet till ett insamlingssystem som tillhandahålls av

1. en kommun, om kommunen ansvarar för avfallet, eller
2. någon som är skyldig att ta emot avfallet på grund av producentansvar.

Om trädgårds- och parkavfall får omhändertas på något annat sätt enligt 4 kap. 13 §, behöver det inte lämnas enligt första stycket 1. Detsamma gäller livsmedels- eller köksavfall som anmälts för kompostering enligt 5 kap. 15 §.

I 15 kap.17 och 18 §§miljöbalken finns det bestämmelser om avfallsproducentens och avfallsinnehavarens ansvar för att hantera avfall. Förordning (2026:678).

7 §  Den som har bioavfall ska sortera ut åtminstone följande biologiskt nedbrytbara avfallsslag och förvara dem skilda från varandra och från annat avfall:

1. trädgårds- eller parkavfall som innehåller invasiva främmande arter som finns upptagna på unionsförteckningen enligt förordning (EU) nr 1143/2014 eller på den nationella förteckningen enligt förordningen (2026:311) om invasiva främmande arter, eller som omfattas av sådana nödåtgärder som en medlemsstat får vidta enligt artikel 10.1 i förordning (EU) nr 1143/2014,
2. annat trädgårds- och parkavfall än sådant som avses i 1, och
3. biologiskt nedbrytbart livsmedels- eller köksavfall.

Första stycket 3 omfattar ätlig olja eller liknande flytande ätligt fett men inte annat flytande bioavfall. I fråga om förbrukat matfett i yrkesmässiga verksamheter ska 2 a § tillämpas.

Om någon har fått dispens enligt 28 § från kravet på separat insamling av de avfallsslag som anges i första stycket, eller om det har meddelats föreskrifter om undantag från kravet på separat insamling som omfattar avfallsslagen, ska utsortering i stället göras på ett sätt som möjliggör en insamling enligt beslutet om dispens eller föreskrifterna. Förordning (2026:678).

8 §  Den som har förpackningsavfall ska sortera ut följande förpackningsmaterial och förvara dem skilda från varandra och från annat avfall:

1. papper och kartong,
2. plast,
3. metall,
4. färgat glas,
5. ofärgat glas,
6. plastflaskor och metallburkar som är avsedda för ett sådant retursystem som avses i 4 kap. 3 § förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar,
7. trä, och
8. material som inte avses i 1-7.

Förpackningsavfall som innehåller rester av farligt avfall ska i stället sorteras ut enligt 2 § 9 och hanteras som farligt avfall.

Om någon har fått dispens enligt 28 § från kravet på separat insamling av de material som anges i första stycket, ska utsortering i stället göras på ett sätt som möjliggör en insamling enligt beslutet om dispens. Förordning (2025:820).

9 §  Den som har en förpackning som innehåller avfall ska se till att förpackningen skiljs från innehållet.

Första stycket gäller inte

1. den som har en förpackning som innehåller farligt avfall eller läkemedelsavfall, om förpackningen underlättar den praktiska hanteringen av avfallet,
2. om ett beslut om förverkande eller förstörande av den förpackade produkten har meddelats av en åklagarmyndighet, domstol eller en myndighet som har i uppgift att utreda och beivra brott, eller
3. om ett beslut om förverkande eller förstörande av den förpackade produkten har meddelats av Tullverket och det finns risk för att det uppkommer hälsofara om förpackningen skiljs från innehållet. Förordning (2025:820).

10 §  Den som har förpackningsavfall i ett hushåll, ska lämna det utsorterade förpackningsavfallet till

1. ett sådant retursystem som avses i 4 kap. 3 § förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar, om avfallet utgörs av plastflaskor eller metallburkar som retursystemet är avsett för, eller
2. ett insamlingssystem som kommunen tillhandahåller enligt 6 kap. samma förordning, om avfallet utgörs av andra förpackningar än sådana som avses i 1. Förordning (2025:820).

11 §  Den som har förpackningsavfall som har producerats i samband med en verksamhet ska lämna det utsorterade förpackningsavfallet till

1. någon av de mottagningsplatser som tillhandahålls av en producentansvarsorganisation enligt 7 kap. 1 § förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar,
2. ett anmält marknadsdrivet system för återanvändning eller materialåtervinning som avses i 7 kap.12 eller 14 § samma förordning,
3. ett sådant retursystem som avses i 4 kap. 3 § samma förordning, om avfallet utgörs av plastflaskor eller metallburkar som retursystemet är avsett för, eller
4. kommunens insamlingssystem enligt 6 kap. samma förordning, om verksamheten har en avfallshantering som är samlokaliserad med hushållens och verksamheten har valt kommunal insamling enligt 7 kap. 10 § i den förordningen. Förordning (2025:820).

12 §  Den som driver ett serveringsställe där det säljs mat eller dryck i förpackningar ska

1. ge den som har förpackningsavfall som producerats på serveringsstället möjlighet att sortera ut sådant avfall i de material som avses i 8 §, och
2. därefter hantera det insamlade avfallet enligt 11 §. Förordning (2025:820).

13 §  Den som arrangerar en offentlig tillställning utomhus som innebär att besökare producerar förpackningsavfall på tillställningen ska

1. ge besökarna möjlighet att sortera ut sådant avfall i de material som avses i 8 §, och
2. därefter hantera det insamlade avfallet enligt 11 §. Förordning (2025:820).

14 §  Den som producerar förpackningsavfall på sådana platser som avses i 6 kap. 8 § förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar ska sortera ut avfallet och får, i stället för att lämna avfallet i en insamling som avses i 10 §, lämna det till ett system för insamling som avses i 6 kap. 8 § förordningen om producentansvar för förpackningar eller i ett sådant insamlingskärl som avses i 6 kap. 9 § samma förordning, om avfallet utgörs av förpackningar som insamlingssystemet eller kärlet är avsett för. Förordning (2025:820).

16 §  Kravet på utsortering av textilavfall i 2 § gäller inte om avfallet

1. består av strumpor eller underkläder,
2. är mögligt eller angripet av skadedjur, eller
3. är fläckigt, nedsmutsat, slitet eller trasigt så att det omöjliggör eller avsevärt försvårar förberedelse för återanvändning eller materialåtervinning. Förordning (2025:820).

17 §  /Upphör att gälla U:2027-01-01 genom förordning (2026:679)./ Kommunen ska lämna information till hushåll och verksamhetsutövare som producerar sådant avfall som kommunen ansvarar för enligt 15 kap. 20 § miljöbalken om vikten av att hushålla med råvaror och energi genom att se till att textil återanvänds eller genom att på annat sätt förebygga uppkomst av textilavfall när det är möjligt. Förordning (2025:820).

19 §  Den som producerar bygg- och rivningsavfall ska, utöver vad som gäller enligt andra bestämmelser i detta kapitel, på den plats där avfallet uppkom, sortera ut åtminstone följande avfallsslag och förvara dem skilda från varandra och från annat avfall:

1. trä,
2. mineral som består av betong, tegel, klinker, keramik eller sten,
3. metall,
4. glas,
5. plast, och
6. gips.

Kraven i första stycket gäller inte avfall som

1. utgörs av konstruktioner där ämnen eller föremål sammanfogats på ett sätt som gör att separering inte är tekniskt genomförbar med hänsyn till god praxis för avfallsinsamling, eller
2. är förorenade på ett sätt som gör att inblandning i det övriga utsorterade avfallet försvårar eller omöjliggör den lämpligaste behandlingen enligt avfallshierarkin i 15 kap. 11 § miljöbalken. Förordning (2026:678).

20 §  Den som har utsorterat läkemedelsavfall ska lämna det till en producent enligt förordningen (2009:1031) om producentansvar för läkemedel.

Om läkemedelsavfallet är farligt avfall ska det lämnas till kommunen på det sätt som anges i 5 § första stycket 1.Förordning (2025:820).

21 §  Den som har utsorterat avfall som utgörs av fiskeredskap ska lämna avfallet till

1. en mottagningsanordning som avses i 3 kap. 5 § förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg, om avfallet kommer från ett fartyg som använder hamnen,
2. en producentansvarsorganisation som avses i förordningen (2021:1001) om producentansvar för fiskeredskap, om fiskeredskapet är avsett att användas i yrkesmässig verksamhet, eller
3. en kommun, om fiskeredskapet är kommunalt avfall.

En elutrustning som är inbyggd eller på något annat sätt ingår i ett fiskeredskap som har blivit avfall ska avlägsnas innan fiskeredskapet lämnas, om elutrustningen kan avlägsnas på ett enkelt sätt. Om elutrustningen inte kan avlägsnas på ett enkelt sätt, ska fiskeredskapet som har blivit avfall lämnas på det sätt som anges i 18 §. Förordning (2025:820).

22 §  En spillolja som är en isolerolja ska hållas åtskild från andra isoleroljor och andra spilloljor till dess att halten av PCB-produkter i isoleroljan har fastställts. Förordning (2025:820).

23 §  En uttjänt bil får inte lämnas till någon annan än en producent eller en auktoriserad bilskrotare. Förordning (2025:820).

24 §  Den som har avfall som utgörs av uttjänta däck som inte är monterade på en uttjänt bil ska sortera ut det från annat avfall och lämna avfallet till

1. en producentansvarsorganisation som är godkänd enligt förordningen (2023:133) om producentansvar för däck,
2. någon som enligt 15 § samma förordning är skyldig att ta emot däck i samband med att den säljer andra däck, eller
3. en verksamhet som regummerar däck.

Den som driver en verksamhet som regummerar däck och som har avfall som utgörs av däck som inte går att regummera, ska lämna dessa till en sådan producentansvarsorganisation som avses i första stycket 1.Förordning (2025:820).

25 §  Den som samlar in avfall som har sorterats ut enligt 2 § 1-8 och 11-14 och 2 a § första stycket 1 och 2 ska samla in avfallet separat i syfte att avfallet ska förberedas för återanvändning eller materialåtervinnas.

Den som samlar in avfall som har sorterats ut enligt 2 § 9, 10, 15 och 16 och 2 a § andra stycket ska samla in avfallet separat i syfte att möjliggöra den lämpligaste behandlingen enligt 4 kap. denna förordning och 15 kap.10 och 11 §§miljöbalken. Förordning (2026:678).

25 a §  Avfall som har samlats in separat enligt 25 § första stycket får inte blandas med annat avfall eller material med andra egenskaper, om det medför att avfallet inte kan förberedas för återanvändning eller materialåtervinnas så att en hög kvalitet på produkten eller det återvunna materialet uppnås. Förordning (2026:678).

26 §  Kommunen ska se till att det returpapper som har samlats in enligt 2 § 5 hanteras så att det blir lätt att materialåtervinna returpapperet. Förordning (2025:820).

27 §  Kommunen får i det enskilda fallet ge en fastighetsägare eller en verksamhet dispens från kravet på utsortering av bioavfall, förpackningsavfall och skrymmande kommunalt avfall, om

1. det skulle leda till ett återvinningsresultat som är kvalitetsmässigt jämförbart med det som uppnås vid utsortering,
2. utsorteringen inte leder till det bästa miljömässiga resultatet på grund av den sammanlagda miljöpåverkan från hanteringen av avfallsslagen, eller
3. utsorteringen skulle medföra oskäliga ekonomiska kostnader enligt 30 §.

En dispens ska ges för ett eller flera avfallsslag och ska gälla för en bestämd tid. Förordning (2026:678).

29 §  Om det finns ett beslut om dispens från separat insamling ska utsortering i stället göras på ett sätt som möjliggör en insamling enligt beslutet. Förordning (2025:820).

30 §  Vid bedömningen av kostnaders skälighet enligt 27 § första stycket 3 och 28 § första stycket 4 ska hänsyn tas till

1. negativa effekter på människors hälsa och miljön vid insamling och behandling av blandat avfall,
2. möjligheterna till effektivitetsförbättringar vid insamling och behandling av blandat avfall,
3. vilka intäkter som försäljning av återvunnet material kan ge, och
4. principen om att den som förorenar bör stå för de kostnader som föroreningen medför och de bestämmelser om producentansvar som ger uttryck för den principen. Förordning (2025:820).

31 §  Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet ge den som producerar förpackningsavfall i en yrkesmässig verksamhet dispens från kravet i 9 § första stycket på att skilja förpackningen från dess innehåll.

Dispens får ges om något av villkoren i 28 § första stycket är uppfyllt.

En dispens ska gälla för en bestämd tid. Förordning (2025:820).

32 §  Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter om undantag från 9 § första stycket, dock inte i fråga om förpackade produkter som består av animaliska biprodukter.

Föreskrifter enligt första stycket får endast meddelas om det inte leder till ett bättre miljömässigt resultat att skilja förpackningen från dess innehåll med hänsyn till den sammanlagda miljöpåverkan från hanteringen av det berörda avfallet.

Statens jordbruksverk får meddela ytterligare föreskrifter om undantag från 9 § första stycket i fråga om förpackade produkter som består av animaliska biprodukter. Förordning (2025:820).

33 §  Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet ge dispens från kraven på utsortering och separat insamling av bygg- och rivningsavfall i 19 och 25 §§, om något av villkoren i 28 § första stycket är uppfyllt. Förordning (2025:820).

En dispens ska gälla för en bestämd tid.

34 §  Tillsynsmyndigheten ska senast den 31 mars varje år till Naturvårdsverket skicka en sammanställning av beslut om dispenser från kravet på separat insamling som har fått laga kraft under föregående år. Förordning (2025:820).

35 §  Kommunen får meddela föreskrifter om att

1. små mängder ätligt fett och ätlig olja från hushåll får hanteras tillsammans med restavfallet,
2. trädgårds- och parkavfall får hanteras tillsammans med biologiskt nedbrytbart livsmedels- eller köksavfall, eller
3. bygg- och rivningsavfall får hanteras tillsammans med skrymmande avfall av samma materialslag.

Sådana föreskrifter får endast avse avfall där hanteringen leder till ett bättre miljömässigt resultat mot bakgrund av den sammanlagda miljöpåverkan från hanteringen av de aktuella avfallsströmmarna. Förordning (2025:820).

35 a §  Förbrukat kontorspapper som har producerats i en yrkesmässig verksamhet får samlas in tillsammans med returpapper som producerats i samma verksamhet.

Om förbrukat kontorspapper och returpapper samlas in tillsammans behöver avfallsslagen inte förvaras skilda från varandra vid utsorteringen. Förordning (2026:678).

36 §  Kommunen ska fastighetsnära samla in följande avfall som kommunen ansvarar för:

1. livsmedels- eller köksavfall,
2. förpackningsavfall som ska samlas in enligt 6 kap. förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar, och
3. restavfall.

Avfallsslagen ska samlas in från en och samma plats. För flerbostadshus får kommunen och fastighetsägaren komma överens om att olika avfallsslag ska hämtas på olika platser. Kommunen får samla in även annat avfall fastighetsnära.

Första stycket 1 gäller inte ätligt fett eller ätlig olja. Förordning (2025:820).

37 §  En kommun får samla in avfall på en upphämtningsplats som inte är fastighetsnära i de delar av en kommun

1. som är glest befolkade,
2. där det finns ensligt belägna fastigheter,
3. där det saknas farbar väg eller lämplig tilläggningsplats, eller
4. där det finns andra omständigheter som gör det synnerligen svårt att ordna fastighetsnära insamling.

Kommunen och en fastighetsägare får, under förutsättning att någon av omständigheterna i första stycket är uppfyllda, komma överens om en plats så nära fastigheten som möjligt där avfallet ska hämtas. För flerbostadshus får de komma överens om att olika avfallsslag ska hämtas på olika platser.

Om kommunen och fastighetsägaren inte kan komma överens, ska kommunen besluta om en upphämtningsplats. Av beslutet ska det framgå var avfallet ska samlas in och om upphämtningsplatsen är enskild eller gemensam för flera fastigheter. Förordning (2025:820).

38 §  Kommunen ska inrätta ett system för insamling av det avfall som kommunen ansvarar för och som inte ska samlas in fastighetsnära. Systemet ska utformas på ett sätt som

1. underlättar för hushåll och andra innehavare att lämna ifrån sig avfallet, och
2. innebär att avfallet samlas in separat och hanteras så att det kan behandlas i enlighet med avfallshierarkin i 15 kap. 11 § miljöbalken. Förordning (2026:678).

39 §  Kommunens system för insamling av det avfall som inte ska samlas in fastighetsnära ska dimensioneras på grundval av antalet kommuninvånare och det avfall som produceras. Insamlingssystemet får inte begränsas enbart på grund av låg befolkningstäthet i kommunen.

Servicegraden får uppnås genom stationära bemannade insamlingsplatser (återvinningscentraler), lättillgängliga insamlingsplatser eller regelbundet återkommande temporära mottagningsplatser där hushåll och andra avfallsinnehavare ska lämna avfall för en separat insamling. Förordning (2025:820).

40 §  Kommunen ska ansvara för att avfall transporteras bort från sådana mottagningsanordningar för avfall från fartyg som avses i förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg, om avfallet

1. är oljeavfall,
2. är toalettavfall,
3. är fast avfall, eller
4. består av rester av skadliga ämnen som det är förbjudet att släppa ut enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Första stycket gäller inte oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten som avses i 3 kap. 1 § lagen om åtgärder mot förorening från fartyg eller barlastvatten eller tankspolvätska som avses i 3 kap. 2 § samma lag. Förordning (2025:820).

41 §  Den som är innehavare av en hamn ska lämna uppgifter om behovet av avfallshantering till kommunen. Förordning (2025:820).

41 a §  /Kommunen får meddela föreskrifter om

1. hur utrymmen, behållare och andra anordningar för hantering av avfall ska vara utformade och skötas,
2. att vissa avfallsslag ska förvaras och transporteras skilt från annat avfall, och
3. skyldighet att vidta andra åtgärder i fråga om förvaring och transport av avfall som är nödvändiga av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller av andra hälso- eller miljöskäl. Förordning (2026:678).

41 b §  Kommunen får meddela närmare föreskrifter om hanteringen av det avfall som kommunen ansvarar för. Förordning (2026:678).

41 c §  Föreskrifter enligt 41 a och 41 b §§ får inte avse hantering av avfall som en producent eller producentansvarsorganisation hanterar enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 kap.32-34 §§miljöbalken.

Föreskrifter enligt 41 a § 1 får inte avse hur mottagnings- och behandlingsanordningar för avfall i hamnar ska vara beskaffade och skötas.

Föreskrifter enligt 41 a § 1 får inte heller hindra en fastighetsägare från att bekosta ett dyrare system för insamling av förpackningsavfall än det som kommunen tillhandahåller, om insamlingssystemet

1. uppfyller kraven på fastighetsnära insamling i 6 kap.3 eller 4 § förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar,
2. leder till ett återvinningsresultat som är likvärdigt med den kommunala avfallshanteringen, och
3. inte försvårar kommunens separata insamling av förpackningsavfallet. Förordning (2026:678).

42 §  Bestämmelser om kommunens ansvar för gaturenhållning finns i lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning. Förordning (2025:820).

43 §  /Upphör att gälla U:2028-01-01 genom förordning (2025:824)./ Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om upphävande av föreskrifter om undantag från krav på

1. utsortering av bygg- och rivningsavfall,
2. utsortering, separat insamling och fastighetsnära insamling av bioavfall. Förordning (2025:820).

1 §  I detta kapitel finns det bestämmelser om

1. val av behandlingsmetod,
2. mål på avfallsområdet,
3. erbjudanden till andra att förbereda avfall för återanvändning,
4. ytterligare sortering för att främja materialåtervinning,
5. förbud mot förbränning och deponering, och
6. behandling av särskilda avfallsslag.

I 15 kap. 11 § miljöbalken finns det en avfallshierarki med en prioritetsordning för behandling av avfall. Förordning (2026:678).

2 §  Kommunalt avfall ska behandlas genom förberedelse för återanvändning eller materialåtervinning så att materialåtervinningsgraden uppgår till minst

1. 55 viktprocent per år senast 2025,
2. 60 viktprocent per år senast 2030, och
3. 65 viktprocent per år senast 2035. Förordning (2025:820).

3 §  Minst 90 viktprocent av det returpapper som produceras ska materialåtervinnas. Förordning (2025:820).

4 §  Den som har ansvar för kommunalt avfall ska effektivt bidra till att nå målet i 2 § i tid. Förordning (2025:820).

6 §  Ytterligare mål för avfallsförebyggande arbete, avfallshantering och minskad nedskräpning finns i

1. förordningen (2021:998) om producentansvar för vissa tobaksvaror och filter,
2. förordningen (2021:999) om producentansvar för ballonger,
3. förordningen (2021:1000) om producentansvar för våtservetter,
4. förordningen (2021:1001) om producentansvar för fiskeredskap,
5. förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar,
6. förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning,
7. förordningen (2023:132) om producentansvar för bilar,
8. förordningen (2023:133) om producentansvar för däck, och
9. förordning (EU) 2023/1542. Förordning (2025:820).

6 a §  Varje kommun ska besluta om egna mål och åtgärder för att

1. förebygga avfall, och
2. begränsa nedskräpningen.

Kommunen ska informera Naturvårdsverket om de mål och åtgärder som har beslutats. Förordning (2026:678).

7 §  Om någon som avser att yrkesmässigt förbereda avfall för återanvändning begär det, ska den som yrkesmässigt samlar in eller behandlar avfall

1. i rimlig utsträckning lämna information om sitt innehav av sådant avfall som kan förberedas för återanvändning men inte är avsett för sådan förberedelse, och
2. överväga att erbjuda avfall till denne.

Första stycket gäller inte avfall som det är olämpligt att lämna ut information om eller förbereda för återanvändning. Förordning (2025:820).

9 §  Den som, genom yrkesmässig sortering av restavfall, har producerat avfall som till övervägande del består av förpackningsavfall, ska lämna avfallet sorterat i materialen som anges i 3 kap. 8 § till de kostnadsfria mottagningsplatser som tillhandahålls av en producentansvarsorganisation enligt 7 kap. 1 § förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar.

Kravet gäller enbart restavfall som har producerats i Sverige. Förordning (2025:820).

10 §  Avfall som har samlats in separat enligt 3 kap. 25 § första stycket i syfte att förberedas för återanvändning eller materialåtervinnas får inte förbrännas.

Det gäller dock inte avfall som har producerats vid behandling av avfall, inbegripet sådan beredning före behandling som avses i R 12 i bilaga 1, om förbränning är den lämpligaste behandlingen enligt avfallshierarkin i 15 kap. 11 § miljöbalken. Förordning (2026:678).

11 §  Bestämmelser om förbud mot att deponera visst avfall finns i förordningen (2001:512) om deponering av avfall. Förordning (2025:820).

11 a §  Den som vill lämna avfall till förbränning ska visa att avfallet får förbrännas genom att lämna de uppgifter som anges i 21 och 22 §§ förordningen (2013:253) om förbränning av avfall. Uppgifterna ska lämnas till den som driver förbränningsanläggningen innan avfallet lämnas över.

Första stycket gäller inte avfall som förts in eller importerats till Sverige i enlighet med förordning (EU) 2024/1157. Förordning (2026:678).

11 b §  I 21 och 22 §§ förordningen (2013:253) om förbränning av avfall finns bestämmelser om skyldigheter för den som driver en förbränningsanläggning att skaffa sig information och att kontrollera det avfall som tas emot för förbränning.

En förbränningsanläggning får endast ta emot avfall som får förbrännas enligt 10 §. Om en förbränningsanläggning erbjuds att ta emot sådant avfall som inte får förbrännas enligt 10 § ska förbränningsanläggningen upplysa tillsynsmyndigheten om detta så snart som möjligt. Förordning (2026:678).

11 c §  Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter om

1. vilka åtgärder den som vill förbränna avfall ska vidta och vilka uppgifter som behöver överlämnas till verksamhetsutövaren enligt 11 a §, och
2. vilken kontroll som verksamhetsutövaren som bedriver en avfallsförbränningsanläggning eller en samförbränningsanläggning ska göra i samband med att avfall tas emot för förbränning enligt 11 b §. Förordning (2026:678).

11 d §  I förordningen (2001:512) om deponering av avfall finns skyldigheter i samband med att avfall tas emot för deponering. Förordning (2026:678).

12 §  I 15 kap. 11 § miljöbalken finns bestämmelser om val av behandlingsmetod när en kommun eller någon annan yrkesmässigt samlar in och behandlar bioavfall.

Bioavfall som innehåller någon av följande invasiva främmande arter ska dock förbrännas eller behandlas på något annat sätt som förhindrar spridning av arten:

1. en art som är upptagen på unionsförteckningen enligt förordning (EU) nr 1143/2014,
2. en art som är upptagen på den nationella förteckningen enligt förord-ningen (2026:311) om invasiva främmande arter, eller
3. en art som omfattas av sådana nödåtgärder som en medlemsstat får vidta enligt artikel 10.1 i förordning (EU) nr 1143/2014. Förordning (2026:678).

13 §  Fastighetsinnehavaren eller den som har nyttjanderätt till en fastighet ska ta hand om trädgårds- och parkavfall som är kommunalt avfall genom att

1. kompostera avfallet på fastigheten, eller
2. lämna avfallet på en plats där det hämtas eller tas emot av kommunen.

Fastighetsinnehavaren får i stället elda avfallet på sin fastighet om

1. avfallet har producerats på fastigheten eller på närliggande fastigheter,
2. eldning är en lämplig hantering,
3. eldningen sker i mindre omfattning och på ett sätt som medför endast ringa eller helt tillfälliga störningar i närområdet, och
4. eldningen inte strider mot föreskrifter som kommunen har meddelat med stöd av 14 §.

Trädgårds- och parkavfall som innehåller någon av följande invasiva främmande arter ska alltid hanteras så att spridning av arten förhindras:

1. en art som är upptagen på unionsförteckningen enligt förordning (EU) nr 1143/2014,
2. en art som är upptagen på den nationella förteckningen enligt förordningen (2026:311) om invasiva främmande arter, eller
3. en art som omfattas av sådana nödåtgärder som en medlemsstat får vidta enligt artikel 10.1 i förordning (EU) nr 1143/2014. Förordning (2026:312).

14 §  Kommunen får meddela föreskrifter om förbud mot eller begränsning av eldning av trädgårds- och parkavfall för fall där

1. eldning kan medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön, eller
2. annan hantering än eldning är mer lämplig. Förordning (2025:820).

15 §  Ytterligare bestämmelser om förbud mot eller begränsning av eldning utomhus kan finnas i föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 kap. 7 § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor. Förordning (2025:820).

17 §  Utsorterat trädgårds- och parkavfall får eldas i samband med en allmän sammankomst eller offentlig tillställning för vilken det enligt ordningslagen (1993:1617) har getts ett tillstånd eller gjorts en anmälan som omfattar eldningen. Förordning (2025:820).

18 §  Den som behandlar spillolja ska vid val av behandlingsmetod prioritera regenerering av spilloljan, om det inte är lämpligare med någon annan behandling i enlighet med avfallshierarkin i 15 kap. 11 § miljöbalken.

Den som hanterar spillolja ska se till att spilloljan inte blandas med spilloljor som har andra egenskaper eller med andra typer av avfall eller ämnen på ett sätt som hindrar materialåtervinning. Förordning (2026:678).

19 §  Farligt avfall får inte blandas eller spädas ut med

1. andra slag av farligt avfall,
2. annat avfall, eller
3. andra ämnen eller material. Förordning (2025:820).

20 §  Farligt avfall som har blandats eller spätts ut i strid med 19 § ska separeras, om det är tekniskt möjligt och nödvändigt för att uppfylla kraven i 15 kap. 10 § miljöbalken om att hanteringen inte ska skada eller orsaka risk för skada på människors hälsa eller miljön. Förordning (2026:678).

21 §  Bestämmelserna om blandning av farligt avfall i 19 och 20 §§ ska inte tillämpas i fråga om en sådan blandning av avfall som har gjorts eller görs

1. av någon vars hantering av avfallet omfattas av ett sådant tillstånd eller en sådan anmälan som avses i 9 kap. 6 § miljöbalken,
2. på ett sätt som innebär att hanteringen uppfyller kraven i 15 kap. 10 § miljöbalken om att hanteringen inte ska skada eller orsaka risk för skada på människors hälsa eller miljön, och
3. med användning av bästa tillgängliga teknik eller den bättre teknik som följer av 2 kap.miljöbalken. Förordning (2026:678).

22 §  Bestämmelserna om blandning eller utspädning av farligt avfall i 19 och 20 §§ ska inte tillämpas på

1. farligt avfall som är producerat av hushåll, om det farliga avfallet är blandat med annat avfall, eller
2. oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten från fartyg, om det oljehaltiga vattnet tas emot och behandlas enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg eller förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg. Förordning (2025:820).

23 §  Den som behandlar farligt avfall ska avlägsna farliga ämnen, blandningar och komponenter från de delar av avfallet som inte har farliga egenskaper, om det behövs för att uppfylla kraven på hantering och behandling av avfall i 15 kap.10 och 11 §§miljöbalken. Förordning (2025:820).

24 §  Den som innehar avfall som innehåller eller utgörs av elektrisk eller elektronisk utrustning ska, om avfallet är annat elavfall än konsumentelavfall, se till att det blir behandlat på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt. Förordning (2025:820).

25 §  Naturvårdsverket får

1. meddela föreskrifter om sådan yrkesmässig verksamhet som syftar till att genom demontering, sortering eller andra behandlingsåtgärder säkerställa att elavfall kan behandlas på ett sätt som är lämpligt från hälso- och miljösynpunkt, och
2. i fråga om behandling av elavfall, meddela de föreskrifter som behövs till följd av bilaga VII till direktiv 2012/19/EU. Förordning (2025:820).

26 §  Elavfall får behandlas endast om avfallet har förbehandlats

1. i en sådan yrkesmässig verksamhet som
   1. syftar till att genom demontering, sortering eller andra behandlings-åtgärder säkerställa att elavfall kan behandlas på ett sätt som är lämpligt från hälso- och miljösynpunkt, och
   2. har personal eller system för kvalitet eller miljöledning som har certifierats av ett organ vars kompetens för uppgiften har styrkts genom ackreditering enligt lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll, eller
2. utomlands på ett sätt som motsvarar kraven i direktiv 2012/19/EU.

Certifieringen enligt första stycket 1 b ska avse den kompetens eller det system för kvalitet eller miljöledning som behövs med hänsyn till verksamhetens syfte och de föreskrifter som har meddelats med stöd av 25 §. Förordning (2025:820).

27 §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om undantag från kravet på certifiering i 26 §. Förordning (2025:820).

28 §  Bestämmelser om bortskaffande av visst kvicksilver finns i artikel 11 i förordning (EU) 2017/852. Förordning (2025:820).

29 §  Avfall som innehåller minst 0,1 viktprocent kvicksilver ska senast ett år från när det uppstår bortskaffas i ett djupt bergförvar, om avfallet

1. inte omfattas av artikel 11 i förordning (EU) 2017/852, eller
2. inte är slutligt deponerat i enlighet med ett tillstånd enligt miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken. Förordning (2025:820).

30 §  Naturvårdsverket får i det enskilda fallet ge dispens från kravet i 29 §, om det är oskäligt att kräva att avfallet bortskaffas i ett djupt bergförvar.

Om avfallet innehåller mer än 1 viktprocent kvicksilver, får en sådan dispens ges endast om det finns synnerliga skäl eller om det är fråga om så små mängder avfall att det är uppenbart oskäligt att kräva att avfallet bortskaffas i ett djupt bergförvar. Förordning (2025:820).

31 §  Den som ansvarar för avfall som lagras som ett led i insamling av avfallet ska se till att avfallet blir behandlat, om det inte är motiverat att fortsätta lagra det. Förordning (2025:820).

32 §  Frågor om dispens från dumpningsförbud enligt 15 kap. 42 § miljöbalken prövas av

1. Havs- och vattenmyndigheten, om prövningen avser dumpning i
   1. Sveriges ekonomiska zon, eller
   2. något av två eller flera områden som inte ligger inom ett och samma län, och
2. länsstyrelsen i det län där avfallet avses att dumpas, om dispensfrågan inte ska prövas av Havs- och vattenmyndigheten enligt 1.

Innan Havs- och vattenmyndigheten beslutar i en dispensfråga som avses i första stycket 1 b ska myndigheten ge de berörda länsstyrelserna tillfälle att yttra sig. Länsstyrelsen ska underrätta Havs- och vattenmyndigheten om de beslut som fattas enligt första stycket 2.

En dispens ska avse ett visst slag och en viss mängd avfall samt tiden, platsen och sättet för dumpningen. Förordning (2026:678).

33 §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om verkställigheten av 15 kap.40-42 §§miljöbalken. Innan myndigheten meddelar sådana föreskrifter ska myndigheten ge de berörda länsstyrelserna, Naturvårdsverket, Kustbevakningen, Sveriges geologiska undersökning och Tullverket tillfälle att yttra sig. Förordning (2026:678).

34 §  Socialstyrelsen får meddela de föreskrifter om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (2025:820).

35 §  Försvarsmakten får meddela föreskrifter om undantag från 15 kap.miljöbalken och denna förordning när det gäller hur avfall ska hanteras inom Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt och Totalförsvarets forskningsinstitut. Innan sådana föreskrifter meddelas ska Naturvårdsverket ges tillfälle att yttra sig. Förordning (2026:946).

1 §  Det krävs ett särskilt tillstånd för att

1. yrkesmässigt transportera avfall, eller
2. transportera avfall som har uppkommit i eller i samband med en yrkesmässig verksamhet om
   1. transporterna under ett kalenderår sammanlagt avser mer än 10 ton avfall eller mer än 50 kubikmeter avfall,
   2. transporterna under ett kalenderår sammanlagt avser mer än 100 kilogram farligt avfall eller mer än 100 liter farligt avfall,
   3. avfallet innehåller kvicksilver och utgörs av annat än hela lysrör eller andra ljuskällor, eller
   4. avfallet innehåller cyanid, kadmium eller en PCB-produkt.

2 §  Bestämmelsen om tillståndsplikt i 1 § gäller inte för

1. avfall som innehåller farliga jordbrukskemikalier (avfallstyp 02 01 08* i bilaga 3),
2. flygaska och pannaska från oljeförbränning (avfallstyp 10 01 04* i bilaga 3),
3. smittförande avfall (avfallstyper 18 01 03* och 18 02 02* i bilaga 3),
4. asbestinnehållande avfall (avfallstyper 06 07 01* och 17 06 01* i bilaga 3), och
5. avfall från förbränning eller pyrolys av kommunalt avfall (avfallstyper 19 01 05*, 19 01 06*, 19 01 07*, 19 01 10*, 19 01 13* och 19 01 15* i bilaga 3).

3 §  Tillstånd enligt 1 § får ges endast om sökanden har

1. personella, tekniska och ekonomiska förutsättningar att transportera det avfall som avses med ansökan på ett tillfredsställande sätt från hälso- och miljöskyddssynpunkt, och
2. de tillstånd som krävs för verksamheten enligt annan lagstiftning.

4 §  Ett tillstånd enligt 1 § ska förenas med de villkor som behövs från miljö- och hälsoskyddssynpunkt.

Om tillståndet avser farligt avfall, ska det ges för en viss tid som inte får vara längre än fem år. Tillståndet får avse ett visst slag av farligt avfall eller farligt avfall i allmänhet.

5 §  Frågor om tillstånd enligt 1 § prövas av länsstyrelsen i det län där

1. sökandens verksamhet har sitt säte, eller
2. sökanden bedriver den huvudsakliga delen av sin verksamhet.

Om sökandens verksamhet har sitt säte och sökanden bedriver den huvudsakliga delen av sin verksamhet utomlands, prövas frågan om tillstånd av länsstyrelsen i något av de län där avfallet hämtas eller lämnas. Förordning (2020:1302).

6 §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om sådana villkor som avses i 4 § för avfall som inte är farligt avfall.

7 §  Den som avser att transportera farligt avfall som har uppkommit i eller i samband med en yrkesmässig verksamhet ska anmäla detta till länsstyrelsen.

Första stycket gäller inte transporter som kräver tillstånd enligt 1 § eller som utförs av någon som har tillstånd enligt 1 §.

För återkommande transporter som omfattas av anmälningsplikt enligt första stycket är det tillräckligt att anmälan görs vart femte år.

7 a §  En anmälan enligt 7 § ska göras till länsstyrelsen i det län där

1. sökandens verksamhet har sitt säte, eller
2. sökanden bedriver den huvudsakliga delen av sin verksamhet.

Om sökandens verksamhet har sitt säte och sökanden bedriver den huvudsakliga delen av sin verksamhet utomlands, ska anmälan göras till länsstyrelsen i något av de län där avfallet hämtas eller lämnas. Förordning (2020:1302).

8 §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om att anmälningsplikt ska gälla i stället för tillståndsplikt enligt 1 § i fråga om avfall som inte är farligt avfall.

9 §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsplikten enligt 7 §.

Första stycket gäller inte

1. yrkesmässiga transporter av avfall, eller
2. transporter av avfall inom ramen för en egen verksamhet där transport av avfall är normalt och regelbundet förekommande.

10 §  Det krävs en anmälan till länsstyrelsen för yrkesmässig insamling av avfall.

Anmälningsplikten gäller insamlingsverksamheten och inte de enskilda insamlingsplatser som omfattas av insamlingsverksamheten.

11 §  Den som är handlare eller mäklare ska anmäla sin verksamhet till länsstyrelsen.

12 §  Anmälningsplikt enligt 10 eller 11 § gäller inte verksamheter som omfattas av

1. ett tillstånd eller en anmälan som avses i 9 kap. 6 § miljöbalken,
2. ett tillstånd enligt 1 § eller en anmälan enligt 7 § eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 § denna förordning,
3. ett godkännande enligt 5 kap. 20 § förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar eller en anmälan enligt 7 kap.12 eller 14 § samma förordning,
4. ett godkännande enligt 56 § förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning, eller
5. en anmälan enligt 38 § förordningen (2021:1001) om producentansvar för fiskeredskap. Förordning (2022:1308).

13 §  En anmälan enligt 10 eller 11 § ska innehålla

1. sökandens namn och adress,
2. sökandens person- eller organisationsnummer, eller om sådant inte finns, sökandens skatteregistreringsnummer,
3. en kortfattad beskrivning av verksamheten, och
4. en uppgift om var verksamheten bedrivs.

Vid en anmälan enligt 10 § ska det av beskrivningen enligt första stycket 3 framgå på vilket sätt bestämmelserna i 3 kap. om separat insamling av avfall uppfylls. Förordning (2026:678).

14 §  En anmälan enligt 10 eller 11 § ska göras till länsstyrelsen i det län där

1. sökandens verksamhet har sitt säte, eller
2. sökanden bedriver den huvudsakliga delen av sin verksamhet.

Om sökandens verksamhet har sitt säte och bedriver den huvudsakliga delen av sin verksamhet utomlands, ska anmälan göras till länsstyrelsen i något av de län där avfallet hämtas eller lämnas.

15 §  Om en fastighetsinnehavare avser att på fastigheten kompostera biologiskt nedbrytbart livsmedels- eller köksavfall, som kommunen ansvarar för enligt 15 kap. 12 § miljöbalken, ska fastighetsinnehavaren anmäla det till kommunen. Förordning (2026:678).

15 a §  Kommunen får meddela föreskrifter om hur en anmälan enligt 15 § ska göras. Förordning (2026:678).

16 §  Länsstyrelsen ska föra ett register över de verksamheter som har tillstånd enligt 1 § eller är anmälda enligt 7, 10 eller 11 §.

Länsstyrelsen ska ensam eller tillsammans med andra länsstyrelser på en webbplats informera om vilka verksamhetsutövare som har tillstånd eller som är anmälda. Förordning (2026:678).

17 §  Länsstyrelsen ska i fråga om tillstånd enligt 1 § och anmälningar enligt 7, 10 och 11 §§ underrätta den kommunala nämnd som har tillsynsansvaret över den berörda hanteringen. Underrättelserna ska lämnas på det sätt och i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till möjligheterna att utöva en ändamålsenlig tillsyn.

1 §  Den som producerar farligt avfall i eller i samband med en yrkesmässig verksamhet ska för varje typ av farligt avfall anteckna uppgifter om

1. var avfallet producerats,
2. datum för borttransport,
3. transportsätt,
4. vem som ska transportera bort avfallet,
5. avfallets vikt i kilogram, och
6. den mottagare och den plats där avfallet ska hanteras på annat sätt än genom att mottagaren transporterar eller lastar om det.

Uppgifterna ska antecknas innan transporten påbörjas. Förordning (2026:678).

2 §  Den som transporterar farligt avfall och är tillståndspliktig enligt 5 kap. 1 § eller anmälningspliktig enligt 5 kap.7 eller 8 § ska för varje typ av farligt avfall som transporteras anteckna uppgifter om

1. från vem och från vilken plats avfallet ska transporteras,
2. datum för transport,
3. transportsätt,
4. avfallets vikt i kilogram, och
5. till vem och till vilken plats avfallet ska transporteras.

Uppgifterna ska antecknas innan transporten påbörjas. Skyldigheten att anteckna gäller inte transport av avfall som utförs av den som producerat, samlat in eller behandlat avfallet och som är anteckningsskyldig enligt 1 eller 3 § eller enligt 5 § 3.

Om avfallet transporteras av flera transportörer ska anteckningarna enligt första stycket endast omfatta transportörens del av transporten.

3 §  Den som yrkesmässigt samlar in farligt avfall ska för varje typ av farligt avfall

1. senast två arbetsdagar efter att avfall tas emot, anteckna uppgifter om
   1. vem som senast hanterade avfallet på annat sätt än genom att transportera eller lasta om det och på vilken plats avfallet hanterades,
   2. datum för mottagandet,
   3. transportsätt, om avfallet transporterades av den som samlar in avfallet,
   4. avfallets vikt i kilogram, och
   5. den plats där avfallet ska hanteras på annat sätt än genom att insamlaren transporterar eller lastar om det, och
2. innan avfallet transporteras bort, anteckna uppgifter om
   1. datum för borttransport,
   2. transportsätt,
   3. vem som ska transportera avfallet,
   4. avfallets vikt i kilogram, och
   5. den mottagare och den plats där avfallet ska hanteras på annat sätt än genom att mottagaren transporterar eller lastar om det.

4 §  Den som är handlare eller mäklare ska för varje typ av farligt avfall anteckna uppgifter om

1. vem som sålde eller förmedlade avfallet,
2. datum för när avfallet såldes, förmedlades eller köptes,
3. vikten i kilogram på det avfall som såldes, förmedlades eller köptes, och
4. till vem avfallet såldes eller förmedlades.

Uppgifterna ska antecknas senast två arbetsdagar efter att avfallet såldes, förmedlades eller köptes.

Skyldigheten att anteckna gäller inte sådan hantering av avfall som medför anteckningsskyldighet enligt 1-3 eller 5 §.

5 §  Den som yrkesmässigt behandlar farligt avfall ska för varje typ av farligt avfall

1. senast två arbetsdagar efter att avfallet tas emot, anteckna uppgifter om
   1. vem som senast hanterade avfallet på annat sätt än genom att transportera eller lasta om det och på vilken plats avfallet hanterades,
   2. datum för mottagandet,
   3. avfallets vikt i kilogram, och
   4. den plats där avfallet ska behandlas,
2. när avfallet har behandlats, anteckna uppgifter om
   1. avfallets vikt i kilogram,
   2. de behandlingsmetoder som har använts,
   3. vikten i kilogram på det avfall som efter behandlingen har blivit icke-farligt avfall,
   4. den mängd produkter och material i kilogram som har upphört att vara avfall efter att ha förberetts för återanvändning, materialåtervunnits eller återvunnits på annat sätt, och
3. innan avfallet transporteras bort, anteckna uppgifter om
   1. datum för borttransport,
   2. avfallets vikt i kilogram,
   3. transportsätt, om avfallet ska transporteras av den som behandlar avfallet,
   4. vem som ska transportera avfallet, och
   5. den mottagare och den plats där avfallet ska hanteras på annat sätt än genom att mottagaren transporterar eller lastar om det.

Uppgifter enligt första stycket 2 ska sammanställas kvartalsvis senast den sista dagen i januari, april, juli och oktober månad för det närmast föregående kvartalet.

Skyldigheten att anteckna enligt första stycket 3 gäller inte transport av avfall som har producerats av den som har behandlat avfallet och som är anteckningsskyldig enligt 1 §.

6 §  Den som har antecknat enligt 1 eller 3-5 §§, ska spara anteckningarna i minst tre år.

Den som har antecknat enligt 2 § ska spara anteckningarna i minst tolv månader.

7 §  Den som har antecknat enligt 1-5 §§ ska ge tidigare avfallsinnehavare och tillsynsmyndigheten möjlighet att ta del av innehållet i anteckningarna, om den tidigare innehavaren eller myndigheten begär det.

8 §  Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter om anteckningsskyldigheten enligt 1-5 §§.

9 §  Naturvårdsverket ska föra ett elektroniskt register över uppgifter om farligt avfall som lämnas enligt 11 § (avfallsregistret).

10 §  Uppgifterna i avfallsregistret får användas av Naturvårdsverket för

1. tillsyn,
2. framställande av statistik,
3. rapportering till Europeiska kommissionen och annan internationell rapportering, och
4. Naturvårdsverkets verksamhet i övrigt. Förordning (2026:678).

11 §  Den som är anteckningsskyldig ska lämna de uppgifter om farligt avfall som antecknats enligt 1-5 §§ till avfallsregistret. Uppgifterna ska lämnas elektroniskt senast två arbetsdagar efter den tidpunkt när anteckningen ska göras eller sammanställas enligt 1-5 §§ och i enlighet med föreskrifter som har meddelats med stöd av 18 §.

12 §  Den som har lämnat felaktiga uppgifter till avfallsregistret ska så snart som möjligt elektroniskt lämna korrekta uppgifter.

13 §  Undantag från skyldigheten att lämna uppgifter till avfallsregistret gäller i fråga om

1. säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter enligt säkerhets- skyddslagen (2018:585), eller
2. uppgifter i övrigt om produkter för militärt bruk om ett röjande kan medföra skada för totalförsvaret.

14 §  Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Fortifikationsverket, Försvarets radioanstalt och Totalförsvarets forskningsinstitut ska lämna de uppgifter som inte omfattas av undantaget i 13 § till försvarsinspektören för hälsa och miljö, i stället för att lämna uppgifter till avfallsregistret. Uppgifterna ska lämnas på det sätt som tillsynsmyndigheten bestämmer. Förordning (2026:946).

16 §  Försvarsinspektören för hälsa och miljö ska senast den 31 mars varje år till Naturvårdsverket lämna en sammanställning av de uppgifter som har lämnats enligt 14 §. Förordning (2026:946).

17 §  Naturvårdsverket ska på begäran lämna ut de uppgifter ur avfallsregistret som behövs för tillsyn och för brottsförebyggande eller brottsbekämpande verksamhet till

1. en myndighet som ansvarar för tillsyn i fråga om avfall,
2. en myndighet som ansvarar för tillsyn av transporter av farligt gods enligt förordningen (2006:311) om transport av farligt gods,
3. Ekobrottsmyndigheten,
4. Kemikalieinspektionen,
5. Kustbevakningen,
6. Polismyndigheten,
7. Skatteverket,
8. Säkerhetspolisen, eller
9. Tullverket. Förordning (2025:1482).

18 §  Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att lämna uppgifter till avfallsregistret.

19 §  När farligt avfall transporteras inom Sverige ska det åtföljas av ett transportdokument. Transportdokumentet ska tas fram av

1. den som i en yrkesmässig verksamhet lämnar avfallet utan att själv vara transportör (lämnaren) och den som tar emot avfallet från lämnaren för transport,
2. den som i en yrkesmässig verksamhet transporterar avfall som har lämnats av hushåll, eller
3. den som själv transporterar avfall som uppkommit i den egna yrkesmässiga verksamheten.

Transportdokumentet ska innehålla uppgifter om

1. avfallstyp,
2. avfallets vikt i kilogram,
3. datum för transporten,
4. från vilken ursprunglig plats och till vilken slutlig plats avfallet transporteras,
5. transportör, och
6. lämnare och slutlig mottagare, om sådana finns.

Transportdokumentet ska vara undertecknat av den som ska transportera avfallet enligt första stycket och, om sådan finns, lämnaren. Om transportdokumentet är elektroniskt, ska det skrivas under med en elektronisk underskrift. Förordning (2020:937).

20 §  Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter om hur transportdokument enligt 19 § ska utformas och hanteras.

21 §  I fråga om farligt avfall som har producerats av hushåll gäller bestämmelserna om anteckningsskyldighet i 1-5 §§, skyldigheten att lämna uppgifter till avfallsregistret i 11 § och skyldigheten att upprätta transportdokument i 19 § endast sådan hantering som sker efter att det farliga avfallet har

1. sorterats ut från annat avfall, och
2. tagits emot av någon som för sin hantering av avfallet har de tillstånd eller har gjort de anmälningar som krävs enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 9 kap. 6 § miljöbalken eller enligt denna förordning.

22 §  I fråga om farligt avfall som har producerats av hushåll gäller skyldigheten att anteckna i 2 § och skyldigheten att lämna uppgifter till avfallsregistret i 11 § inte en transport till en stationär bemannad insamlingsplats där avfall tas emot direkt från hushåll (återvinningscentral). Undantaget gäller endast transporter som utförs av kommunen eller någon som kommunen anlitar från

1. en obemannad insamlingsplats eller mobil bemannad insamlingsplats där kommunen eller den som kommunen anlitar tar emot avfall, eller
2. en fastighet där avfallet har producerats. Förordning (2020:937).

23 §  I fråga om farligt avfall som har producerats av hushåll ska uppgifter enligt 2 §, i stället för den tidpunkt som anges där, antecknas senast två dagar efter att avfallet har lämnats till en behandlare. Uppgifterna får lämnas vid den senare tidpunkten endast om avfallet transporteras direkt till en behandlare från

1. en obemannad insamlingsplats eller mobil bemannad insamlingsplats där kommunen eller den som kommunen anlitar tar emot avfall, eller
2. en fastighet där avfallet har producerats. Förordning (2020:937).

24 §  I fråga om farligt avfall som har producerats av hushåll gäller skyldigheten att anteckna i 3 § 1 och skyldigheten att lämna uppgifter till avfallsregistret i 11 § inte insamling på en återvinningscentral eller en obemannad eller mobil bemannad insamlingsplats. Undantaget gäller endast när kommunen eller den som kommunen anlitar tar emot avfall som lämnas

1. av hushåll, eller
2. av en transportör som transporterar avfall från
   1. en obemannad insamlingsplats eller mobil bemannad insamlingsplats där kommunen eller den som kommunen anlitar tar emot avfall, eller
   2. en fastighet där avfallet har producerats. Förordning (2020:937).

1 §  En kommun ska senast den 30 juni varje år lämna uppgifter till Naturvårdsverket om det avfall som har samlats in av kommunen under föregående kalenderår.

Uppgifterna ska även omfatta kommunalt avfall som har samlats in på uppdrag av kommunen, det avfall som omfattas av en dispens enligt 15 kap. 20 § miljöbalken och anmälda komposter enligt 5 kap. 15 §.

Första och andra styckena gäller inte uppgifter

1. om sådant avfall som kommunen har lämnat till en producentansvarsorganisation
   1. som är godkänd enligt 56 § förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning, eller
   2. enligt förordningen (2021:1001) om producentansvar för fiskeredskap, eller
2. som kommunen har lämnat till Naturvårdsverket enligt förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar. Förordning (2026:678).

2 §  Den som yrkesmässigt samlar in kommunalt avfall ska senast den 31 mars varje år lämna uppgifter till Naturvårdsverket. Uppgifterna ska avse kommunalt avfall som samlats in under föregående kalenderår från en

1. detaljhandel,
2. yrkesmässig verksamhet, om avfallet består av
   1. förbrukat matfett,
   2. förbrukat kontorspapper,
   3. returpapper, eller
3. verksamhet som fått dispens enligt 15 kap. 21 § miljöbalken.

Rapporteringsskyldigheterna ska uppfyllas av den som driver en detaljhandel eller en yrkesmässig verksamhet, om verksamheten behandlar avfallet själv. Om avfallet samlas in av kommunen gäller rapporteringsskyldigheten enligt 1 §.

Rapporteringsskyldigheterna gäller inte för det avfall som omfattas av ett system för utökat producentansvar för avfallshantering. Förordning (2026:678).

2 a §  De uppgifter om avfall som ska lämnas enligt 1 och 2 §§ ska innehålla uppgifter om vikt i kilogram.

Uppgifterna om avfall ska redovisas fördelat på följande typer av avfall:

1. papper och papp (avfallstyp 20 01 01 i bilaga 3),
2. glas (avfallstyp 20 01 02 i bilaga 3),
3. biologiskt nedbrytbart livsmedels- eller köksavfall (avfallstyp 20 01 08 i bilaga 3), fördelat på
   1. avfall från hushåll, och
   2. avfall från storkök, restauranger, livsmedelsbutiker och andra verksamheter,
4. kläder och textilier (avfallstyperna 20 01 10 och 20 01 11 i bilaga 3),
5. ätlig olja och ätligt fett (avfallstyp 20 01 25 i bilaga 3),
6. trä (avfallstyp 20 01 37* och 20 01 38 i bilaga 3),
7. plast (avfallstyp 20 01 39 i bilaga 3),
8. metaller (avfallstyp 20 01 40 i bilaga 3),
9. trädgårds- och parkavfall (avfallstyp 20 02 01 i bilaga 3),
10. skrymmande avfall (avfallstyp 20 03 07 i bilaga 3),
11. farligt avfall (dock inte avfallstyp 20 01 37*),
12. blandat kommunalt avfall (avfallstyp 20 03 01 i bilaga 3),
13. avfall från gaturenhållning (avfallstyp 20 03 03 i bilaga 3), och
14. annat kommunalt avfall.

Livsmedels- eller köksavfall som har separerats och komposterats vid källan ska anges i antal komposter per kommun. Förordning (2026:678).

2 b §  Den som är rapporteringsskyldig enligt 1 och 2 §§ ska även redovisa hur mycket av varje avfallstyp enligt 2 a § som har lämnats för att

1. förberedas för återanvändning,
2. materialåtervinnas,
3. energiåtervinnas,
4. återvinnas på något annat sätt,
5. deponeras, eller
6. bortskaffas på något annat sätt.

Av uppgifterna ska det också framgå till vilken verksamhetsutövare som avfallet har lämnats för behandling.

Rapporteringsskyldigheten enligt första stycket gäller även om avfallet har behandlats av samma verksamhet som har producerat eller samlat in det. Förordning (2026:678).

2 c §  Behandlingsanläggningar ska senast den 31 mars varje år lämna uppgifter till Naturvårdsverket om hur mycket kommunalt avfall som tagits emot föregående kalenderår, fördelat på

1. avfallstyperna i 2 a §, och
2. hur stor andel av avfallet som
   1. förberetts för återanvändning,
   2. materialåtervunnits,
   3. energiåtervunnits,
   4. återvunnits på annat sätt,
   5. deponerats, eller
   6. bortskaffats på annat sätt. Förordning (2026:678).

3 §  Den som från Sverige låter transportera spillolja för behandling ska för varje typ av avfall senast den 31 mars varje år lämna uppgifter till Naturvårdsverket om

1. vikten i kilogram på det avfall som har transporterats till en behandlare i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
2. vikten i kilogram på det avfall som har transporterats till en behandlare i ett land utanför EES,
3. de behandlingsmetoder som har använts, och
4. resultatet av behandlingen, om det krävs enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 10 §.

Uppgifterna om 1 och 2 ska avse föregående kalenderår.

4 §  Den som från Sverige låter transportera kommunalt avfall eller icke-farligt bygg- och rivningsavfall som består av annat än naturligt förekommande material som omfattas av avfallstyp 17 05 04 i bilaga 3, ska senast den 31 mars varje år till Naturvårdsverket lämna uppgifter om

1. vikten i kilogram på det avfall som har transporterats till ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) för behandling,
2. vikten i kilogram på det avfall som har exporterats till ett land utanför EES för behandling, och
3. hur det avfall som avses i 1 och 2 har behandlats uppdelat på de behandlingsmetoder som anges i 2 c § 2.

Uppgifterna som lämnas enligt första stycket 1 och 2 ska avse föregående kalenderår och redovisas fördelat på de avfallstyper som anges i 2 a §.

Första stycket gäller inte avfall som omfattas av förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar eller förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning. Förordning (2026:678).

5 §  Den som yrkesmässigt behandlar konsumentelavfall ska, utöver det som anges i 6 kap. 5 §, anteckna uppgifter om

1. vikten i kilogram på det avfall som har transporterats för behandling till ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
2. vikten i kilogram på det avfall som har exporterats för behandling till ett land utanför EES, och
3. hur det avfall som avses i 1 och 2 har behandlats.

Uppgifterna ska vara specificerade i de kategorier elutrustning som anges i 21 § förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning.

Anteckningarna ska sparas i minst tre år. Förordning (2022:1307).

7 §  Den som yrkesmässigt behandlar icke-farligt avfall ska för varje typ av avfall

1. senast två arbetsdagar efter att avfallet tas emot, anteckna uppgifter om
   1. vem som senast hanterade avfallet på annat sätt än genom att transportera eller lasta om det och på vilken plats avfallet hanterades,
   2. datum för mottagandet, och
   3. avfallets vikt i kilogram, och
2. när avfallet har behandlats, anteckna uppgifter om
   1. avfallets vikt i kilogram,
   2. den plats där avfallet har behandlats,
   3. de behandlingsmetoder som har använts, och
   4. den mängd produkter och material i kilogram som har upphört att vara avfall efter att ha förberetts för återanvändning, materialåtervunnits eller återvunnits på annat sätt.

Uppgifter enligt första stycket 2 ska sammanställas kvartalsvis senast den sista dagen i januari, april, juli och oktober månad för det närmast föregående kvartalet.

Anteckningarna ska sparas i minst tre år.

7 a §  Bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter om kvicksilveravfall finns i artiklarna 12 och 14 i förordning (EU) 2017/852. Uppgifterna ska lämnas till Naturvårdsverket, som är den behöriga myndighet som avses i artiklarna.

Naturvårdsverket ska underrätta Kemikalieinspektionen om uppgifter som Naturvårdsverket får i egenskap av behörig myndighet. Förordning (2023:936).

8 §  Den som har antecknat uppgifter enligt 5 § ska ge den som är skyldig att rapportera enligt 63 § förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning möjlighet att ta del av uppgifterna, om den rapporteringsskyldiga begär det.

Den som har antecknat uppgifter enligt 7 § ska ge en tidigare avfallsinnehavare och tillsynsmyndigheten möjlighet att ta del av uppgifterna, om den tidigare innehavaren eller myndigheten begär det. Förordning (2022:1307).

9 §  Den som vidtar avfallsförebyggande åtgärder och den som producerar eller på något annat sätt hanterar avfall eller produkter för återanvändning ska på Naturvårdsverkets begäran lämna de uppgifter som myndigheten behöver för att rapportera i enlighet med direktiv 2008/98/EG eller förordning 2150/2002. Uppgifterna ska lämnas inom den tid och på det sätt som Naturvårdsverket bestämmer. Förordning (2026:678).

9 a §  Naturvårdsverket ska se till att det är möjligt för den som är rapporteringsskyldig enligt detta kapitel att lämna uppgifterna digitalt. Förordning (2026:678).

10 §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om

1. skyldighet att lämna uppgifter om avfallets sammansättning och ursprung,
2. vilka beräkningsmetoder som ska användas när uppgifter lämnas enligt detta kapitel, och
3. skyldighet att lämna ytterligare uppgifter om avfall, avfallshantering och avfallsförebyggande åtgärder, om uppgifterna behövs i rapporteringen till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Förordning (2026:678).

11 §  Naturvårdsverket ska rapportera till

1. Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 37 i direktiv 2008/98/EG, och
2. Europeiska kommissionen (Eurostat) i enlighet med förordning 2150/2002.

Inför rapporteringen ska Naturvårdsverket inhämta synpunkter från Regeringskansliet.

Vid rapporteringen ska Naturvårdsverket beakta de genomförandebeslut och andra akter som antagits under direktiv 2008/98/EG i relevanta delar. Uppgifter om resursåtervinningsförfaranden ska redovisas separat. Förordning (2026:678).

12 §  Regeringskansliet fullgör de skyldigheter om information till kommissionen som anges i artikel 7.2 i direktiv 2008/98/EG.

13 §  Naturvårdsverket ska fullgöra de skyldigheter om information till kommissionen som anges i

1. artikel 7.3 i direktiv 2008/98/EG, och
2. artikel 18 i förordning (EU) 2017/852.

Innan Naturvårdsverket informerar enligt första stycket 2 ska verket ge Kemikalieinspektionen tillfälle att yttra sig.

14 §  Naturvårdsverket ska lämna de upplysningar som avses i artikel 21 i Minamatakonventionen om kvicksilver av den 19 januari 2013 till det sekretariat som har upprättats i enlighet med konventionen.

Innan Naturvårdsverket lämnar uppgifter enligt första stycket ska verket ge Kemikalieinspektionen tillfälle att yttra sig.

15 §  Kemikalieinspektionen ska ge Naturvårdsverket det underlag som behövs för att Naturvårdsverket ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt 13 och 14 §§.

16 §  Naturvårdsverket får vid rapportering till Europeiska kommissionen använda de uppgifter om avfall som en verksamhetsutövare har lämnat i en miljörapport enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Förordning (2026:678).

17 §  Naturvårdsverket får, för att ta fram statistik och förslaget till den nationella avfallsplanen och det avfallsförebyggande programmet, använda uppgifter som

1. lämnas till Naturvårdsverket enligt denna förordning, och
2. verksamhetsutövare lämnar i en miljörapport enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Förordning (2026:678).

18 §  Naturvårdsverket är ansvarig för statistik om avfall enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken. Förordning (2026:678).

1 §  Sådant avfall som enligt artikel 4 i förordning (EU) nr 2024/1157 omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande enligt avdelning II i den förordningen, får importeras eller på något annat sätt föras in till Sverige endast om den som för in avfallet kan visa att avfallet kommer att tas om hand av någon som för sin hantering av avfallet har de tillstånd eller har gjort de anmälningar som krävs enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 kap. 6 § miljöbalken. Förordning (2025:1482).

2 §  Naturvårdsverket är

1. den behöriga myndighet som avses i artikel 5 i Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall (SÖ 1991:22),
2. den behöriga myndighet som avses i artikel 53 och det kontaktorgan som avses i artikel 54 i förordning (EG) nr 1013/2006,
3. den behöriga myndighet som avses i artikel 75 och det kontaktorgan som avses i artikel 76 i förordning (EU) 2024/1157, och
4. den myndighet som enligt artikel 65.2 i förordning (EU) 2024/1157 ska ansvara för bilateralt och multilateralt samarbete i enlighet med artikel 65.1 i samma förordning.

Naturvårdsverket ska också

1. driva ett sådant nationellt system för elektroniskt inlämnande och utbyte av information och dokument som avses i artikel 27.4 i förordning (EU) 2024/1157,
2. upprätta en inspektionsplan, se över och vid behov uppdatera planen och anmäla planen till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 62 i förordning (EU) 2024/1157,
3. inrätta och upprätthålla ett nätverk för nationell samverkan enligt artikel 64 i förordning (EU) 2024/1157, och
4. rapportera och lämna information till Europeiska kommissionen och göra vissa delar av rapporteringen tillgänglig för allmänheten, i enlighet med artikel 73.1 och 73.2 i förordning (EU) 2024/1157. Förordning (2026:361).

2 a §  Anmälningar, information, dokumentation och andra meddelanden som ska lämnas till Naturvårdsverket i egenskap av behörig myndighet enligt förordning (EU) 2024/1157 ska vara skrivna på svenska, norska, danska eller engelska. Förordning (2026:361).

2 b §  Uppgifter som lämnas till Naturvårdsverket enligt förordning (EU) 2024/1157 får användas av Naturvårdsverket för att ta fram statistik. Förordning (2026:361).

3 §  Om Naturvårdsverket i sin egenskap av behörig myndighet enligt 2 § får kännedom om eller handlägger ett ärende om en avfallstransport som omfattas av förordning (EU) 2024/1157, ska verket underrätta den berörda länsstyrelse och den berörda kommunala nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Förordning (2025:1482).

3 a §  De myndigheter som enligt 2 kap. 28 a § miljötillsynsförordningen (2011:13) har tillsynsansvaret för transporter av avfall som regleras i förordning (EU) 2024/1157 ska

1. vara de kontaktpunkter som avses i artikel 65.2 i förordning (EU) 2024/1157, och
2. senast den 31 maj varje år till Naturvårdsverket lämna de uppgifter om inspektioner och olagliga transporter som genomförts under det närmast föregående kalenderåret och som behövs för att Naturvårdsverket ska kunna rapportera de uppgifter som krävs enligt artikel 73.2 i förordning (EU) 2024/1157. Förordning (2026:361).

4 §  Bestämmelser om transportdokument för gränsöverskridande transporter av avfall finns i artiklarna 5 och 16 i förordning (EU) nr 2024/1157. Förordning (2025:1482).

5 §  Naturvårdsverket får med Finland och Danmark ingå sådana bilaterala överenskommelser som avses i artikel 31 i förordning (EU) 2024/1157.

Myndigheten får även säga upp överenskommelser som den har ingått med stöd av första stycket. Förordning (2026:361).

6 §  Naturvårdsverket får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av en överenskommelse som avses i 5 §.

6 a §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om upphävande av föreskrifter om verkställighet av överenskommelser som avses i artikel 30 i förordning (EG) nr 1013/2006. Förordning (2025:1482).

7 §  Om elutrustning som avses i förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning är avsedd att transporteras ut från Sverige och kan antas vara avfall med hänsyn till att den är begagnad, dess skick, hur väl den fungerar, hur den är lastad eller förpackad eller andra omständigheter, ska utrustningen anses vara avfall. Detta gäller dock inte om den som innehar utrustningen visar

1. dokument som styrker att äganderätten till utrustningen har övergått eller kommer att övergå till den som utrustningen ska transporteras till och där det anges att utrustningen är fullt fungerande och är avsedd för återanvändning,
2. dokument som styrker att utrustningens funktion har testats och att förekomsten av farliga ämnen i utrustningen har kontrollerats och utvärderats och där resultaten av testerna, kontrollen och utvärderingen framgår,
3. att de dokument som avses i 2 på ett säkert sätt är fästa på utrustningen eller på den förpackning som utrustningen finns i,
4. att utrustningen har ett ändamålsenligt skydd mot skador under transport, lastning och lossning och i övrigt är ändamålsenligt lastad,
5. dokument som styrker att den som transporten utförs för har intygat att utrustningen inte är avfall och har tagit på sig ansvaret för att transporten är förenlig med gällande regelverk, och
6. alla nödvändiga transportdokument i övrigt. Förordning (2022:1307).

8 §  Kraven på dokument för att visa att elutrustning inte är avfall enligt 7 § 1-3 gäller inte om den som transporterar utrustningen visar att den transporteras inom ramen för ett avtal mellan transportens avsändare och en mottagare som tidigare har sålt eller på annat sätt har tillhandahållit utrustningen eller är någon som agerar för dennes räkning. Dessutom ska den som transporterar utrustningen visa att

1. transporten innebär att utrustningen med stöd av en garantibestämmelse eller bestämmelser i svensk rätt skickas tillbaka till mottagaren för reparation eller annan åtgärd som syftar till att den ska kunna användas igen,
2. utrustningen är avsedd för yrkesmässig användning, och
   1. utrustningen skickas till mottagaren för renovering eller reparation enligt avtalet med syftet att utrustningen ska användas igen, och
   2. mottagaren finns i ett land som omfattas av OECD-rådets beslut C(2001)107/slutligt rörande revidering av beslut C(92)39/slutligt om kontroll av gränsöverskridande transporter av avfall avsett för återvinning, eller
3. utrustningen är begagnad, trasig och avsedd för yrkesmässig användning, och
   1. utrustningen skickas till mottagaren för en analys av vad som är orsaken till att utrustningen är trasig, och
   2. det endast är mottagaren som kan utföra en sådan analys.

9 §  Dokumentationen av de tester och kontroller som avses i 7 § 2 ska innehålla uppgift om

1. vilken typ av elutrustning som dokumentationen avser,
2. den kategori enligt 21 § förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning som utrustningen ingår i,
3. utrustningens identifieringsnummer, om det finns,
4. utrustningens tillverkningsår, om det är känt,
5. vilka typer av tester och kontroller som har utförts,
6. datum när testerna och kontrollerna utfördes,
7. namnet på den som har utfört testerna och kontrollerna, och
8. adressen till den som har utfört testerna och kontrollerna. Förordning (2022:1307).

10 §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om vilka tester och kontroller som ska ligga till grund för dokumentationen enligt 7 §.

1 §  Naturvårdsverket ska ta fram förslag till en nationell avfallsplan och ett avfallsförebyggande program.

Förslagen ska omfatta Sveriges hela geografiska territorium och uppfylla kraven i bilaga 4.

När förslagen tas fram ska Naturvårdsverket

1. på lämpligt sätt ge företrädare för länsstyrelserna, kommunerna och näringslivet tillfälle att yttra sig över underlagen till avfallsplanen och avfallsprogrammet,
2. följa kraven i fråga om allmänhetens medverkan i artikel 31 i direktiv 2008/98/EG, och
3. följa kraven i fråga om samarbete med övriga berörda medlemsstater och med Europeiska kommissionen i artikel 32 i direktiv 2008/98/EG. Förordning (2026:678).

2 §  Naturvårdsverket ska utvärdera den nationella avfallsplanen och det avfallsförebyggande programmet åtminstone vart sjätte år eller när Naturvårdsverket bedömer att planen eller programmet behöver uppdateras.

Om Naturvårdsverket bedömer att planen eller programmet behöver uppdateras, ska ett förslag till uppdatering av relevanta delar utarbetas enligt 1 § andra och tredje styckena. Förordning (2026:678).

3 §  De förslag som tas fram av Naturvårdsverket enligt 1 och 2 §§ ska lämnas till regeringen, om inte regeringen beslutar något annat. Förslagen ska lämnas till regeringen senast ett år innan den nationella planen och det avfallsförebyggande programmet ska lämnas till Europeiska kommissionen. Förordning (2026:678).

4 §  Naturvårdsverket ska informera Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 33 i direktiv 2008/98/EG efter att beslut om den nationella avfallsplanen och det avfallsförebyggande programmet har fattats. Förordning (2026:678).

5 §  Om Naturvårdsverket begär det, ska kommuner och andra berörda myndigheter och verksamheter ta fram de uppgifter som behövs för att utarbeta förslagen till den nationella avfallsplanen och det avfallsförebyggande programmet. De ska lämna uppgifterna till Naturvårdsverket. Förordning (2026:678).

6 §  Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas som underlag till förslagen till den nationella avfallsplanen och det avfallsförebyggande programmet. Förordning (2026:678).

7 §  /Upphör att gälla U:2027-01-01 genom förordning (2026:679)./ Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om upphävande av föreskrifter om innehållet i de kommunala avfallsplanerna. Förordning (2026:678).

8 §  Naturvårdsverket ska vid utarbetandet av förslaget till den nationella avfallsplanen och det avfallsförebyggande programmet vid behov göra en strategisk miljöbedömning enligt 6 kap.miljöbalken och miljöbedömningsförordningen (2017:966). Förordning (2026:678).

9 §  Naturvårdsverket är behörig myndighet för samordningen av åtgärder för förebyggande av livsmedelsavfall i enlighet med artikel 29 a.2 i direktiv 2008/98/EG. Förordning (2026:678).

1 §  Tillsynsmyndigheten ska för verksamheter som yrkesmässigt samlar in eller transporterar avfall särskilt kontrollera

1. varifrån avfallet kommer,
2. avfallets typ och mängd,
3. var avfallet ska lämnas efter insamlingen eller transporten, och
4. att hanteringen av avfall uppfyller kraven i 15 kap. 10 § miljöbalken. Förordning (2026:678).

2 §  Tillsynsmyndigheten ska särskilt kontrollera de uppgifter som rapporteras till myndigheten enligt denna förordning och förordningar om system för utökat producentansvar för avfallshantering som har meddelats med stöd av 15 kap. 32 § miljöbalken. Kontrollen ska avse

1. tillförlitligheten av uppgifterna, och
2. att uppgifterna är fullständiga och korrekta. Förordning (2026:678).

3 §  Tillsynsmyndigheterna ska hämta in synpunkter från Tullverket i frågor som rör tillsynen över att förordning (EU) 2024/1157 följs. Förordning (2026:678).

4 §  Ytterligare bestämmelser om tillsyn och marknadskontroll finns i 26 kap.miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Förordning (2026:678).

5 §  Naturvårdsverket ska ansvara för uppföljning och utvärdering på avfallsområdet. Naturvårdsverket ska följa utvecklingen, hålla regeringen informerad om utvecklingen och föreslå åtgärder vid behov. Förordning (2026:678).

6 §  Bestämmelser om avgifter finns i 27 kap.miljöbalken och i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Förordning (2026:678).

7 §  Bestämmelser om straff finns i 29 kap.miljöbalken.

Bestämmelser om miljösanktionsavgifter finns i förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter.

Bestämmelser om ansvar och förverkande på grund av transporter i strid med förordning (EG) nr 1013/2006 finns i 29 kap. 12 § miljöbalken och i lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Förordning (2026:678).

8 §  Bestämmelser om överklagande finns i 19 kap. 1 § miljöbalken och i 1 kap. 2 § och 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar. Förordning (2026:678).