Hoppa till innehållet

CP System

Från Wikipedia
CP System
Street_Fighter_II_arcade-20061027.jpg
Arkadkabinett för Street Fighter II, ett av de mest kända spelen till CP System.
Grundinformation
TillverkareCapcom
TypArkadspelssystemkort
Lansering13 maj 1988[1]
Livslängd1988-1995 (ny programvara till 2000; teknisk support avslutades 31 mars 2015)[2]
Hårdvara
Kontroller8-vägs styrspak, 3-6 knappar[1]
CPUMotorola 68000 10 MHz[1]
DatalagringUtbytbara spelkort; 64 kB arbetsminne + 192 kB videominne; 2 kB Z80-RAM[1]
Mjukvara
Datorgrafik384 × 224 pixlar, upp till 4 096 färger samtidigt[1]
AudioYamaha YM2151 och OKI6295[1]
Övrigt
EfterträdareCP System II

CP System (även Capcom Play System, ofta förkortat CPS och i efterhand även CPS-1) är ett arkadspelssystemkort utvecklat av Capcom och lanserat 1988.[3][1] Systemet använde ett moderkort med utbytbara spelkort och konstruerades för att flera spel skulle kunna dela samma grundhårdvara, vilket sänkte kostnaderna för både Capcom och arkadoperatörer.[4]

CP System blev Capcoms viktigaste arkadplattform under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Hårdvaran förknippas särskilt med företagets många beat 'em up-spel och fightingspel, däribland Final Fight, The King of Dragons, Captain Commando, Knights of the Round och flera versioner av Street Fighter II.[1][5]

Under första halvan av 1980-talet byggde Capcom, liksom många andra arkadföretag, huvudsakligen separata kretskort för varje enskilt spel. Mot denna bakgrund inledde företaget ett projekt för att ta fram en gemensam plattform som kunde användas för flera titlar.[6]

Enligt Capcoms president Kenzo Tsujimoto uppstod idén omkring 1986, delvis som svar på att hemkonsoler som Nintendo Entertainment System började konkurrera med arkadhallarna. Tsujimoto menade att arkadspelen därför måste erbjuda något tydligt mer avancerat än vad spelare kunde få hemma.[7]

Utvecklingen av hårdvaran pågick i ungefär två och ett halvt år. Under denna tid tog Capcom fram två specialkretsar som i samtida marknadsföring kallades CPS Super Chips.[6][4] Enligt The Games Machine hade utvecklingen av dessa kretsar kostat motsvarande 5,5 miljoner pund.[6]

Det första spelet för CP System var Forgotten Worlds, som började säljas den 13 maj 1988.[1] Under de följande åren blev plattformen bas för ett stort antal av Capcoms mest kända arkadtitlar. Systemets starka ställning innebar dock också att det drabbades av omfattande piratkopiering och bootleg-versioner, särskilt efter genombrottet för Street Fighter II: The World Warrior 1991.[5]

Capcom upphörde med tillverkningen av CP System-hårdvara den 11 maj 1995, men ny programvara fortsatte att ges ut till plattformen även efter detta.[2] Det sista kända originalsläppet för systemfamiljen kom år 2000.[1] Capcom avslutade all officiell teknisk support för CP System den 31 mars 2015.[2]

CP System bygger på en Motorola 68000 som i normalfallet körs i 10 MHz, medan vissa senare kortversioner använder 12 MHz.[1] För ljudhantering används en separat Zilog Z80 på 3,579 MHz tillsammans med ljudkretsarna Yamaha YM2151 och OKI6295.[1]

Grafiken visas i upplösningen 384 × 224 pixlar med rasterbild och upp till 4 096 färger samtidigt ur en större färgpalett.[1] Systemet kan hantera upp till 256 sprites per bildlinje, med stöd för spegelvändning både horisontellt och vertikalt.[1] Tilesystemet använder flera lager och flera storlekar på grafiska block, vilket gjorde hårdvaran väl lämpad för både stora figurer, flerskiktad bakgrundsgrafik och avancerad scrollning.[1]

CP System bestod normalt av ett moderkort tillsammans med ett utbytbart spelkort. Denna modulära konstruktion innebar att operatörer kunde byta spel utan att ersätta hela arkadkortet, vilket var en av plattformens viktigaste affärsmässiga fördelar.[4]

Image
Motorola 68000-processorn på 10 MHz och ett grafikchip på ett CP System-kort.

Tekniska specifikationer

[redigera | redigera wikitext]
  • Huvudprocessor: Motorola 68000, 10 MHz[1]
  • Ljudprocessor: Zilog Z80, 3,579 MHz[1]
  • Samprocessorer: två CPS Super Chips[6][4]
  • Ljudkretsar: Yamaha YM2151 och OKI6295[1]
  • Upplösning: 384 × 224 pixlar[1]
  • Färger tillgängliga: 65 536[1]
  • Färger på skärmen: upp till 4 096[1]
  • Spritekapacitet: upp till 256 per bildlinje[1]
  • Spriteformat: 16 × 16 pixlar, upp till 16 färger[1]
  • Tiles: 8 × 8, 16 × 16 och 32 × 32 pixlar[1]
  • Arbetsminne: 64 kB + 192 kB videominne[1]
  • Z80-RAM: 2 kB[1]
  • Styrning: 8-vägs styrspak och 3-6 knappar[1]

Totalt släpptes över trettio arkadspel till CP System mellan 1988 och 2000.[1] Biblioteket domineras av Capcoms egna actionspel, men omfattar även frågesportsspel, pusselspel, barnanpassade automater och senare specialutgåvor.

Spel Utgivningsdatum Utvecklare Japansk titel Genre
Forgotten Worlds 13 maj 1988 Capcom Lost Worlds (ロストワールド) Shoot 'em up
Ghouls'n Ghosts december 1988 Capcom Daimakaimura (大魔界村) Plattformsspel
Strider mars 1989 Capcom Strider Hiryū (ストライダー飛竜) Plattformsspel
Dynasty Wars april 1989 Capcom Tenchi o Kurau (天地を喰らう) Beat 'em up
Willow juni 1989 Capcom Willow (ウィロー) Plattformsspel
U.N. Squadron augusti 1989 Capcom Area 88 (エリア88) Shoot 'em up
Final Fight 1 december 1989 Capcom Final Fight (ファイナルファイト) Beat 'em up
1941: Counter Attack februari 1990 Capcom 1941 (1941) Shoot 'em up
Mercs 2 mars 1990 Capcom Senjō no Ōkami II (戦場の狼II) Run and gun
Mega Twins 19 juni 1990 Capcom Chiki Chiki Boys (チキチキボーイズ) Plattformsspel
Magic Sword 23 juni 1990 Capcom Magic Sword (マジックソード) Plattformsspel
Carrier Air Wing 9 oktober 1990 Capcom U.S. Navy (U.S.NAVY) Shoot 'em up
Nemo 20 november 1990 Capcom Nemo (ニモ) Plattformsspel
Street Fighter II: The World Warrior 6 februari 1991 Capcom Street Fighter II (ストリートファイターII) Fightingspel
Three Wonders 20 maj 1991 Capcom Wonder 3 (ワンダー3) Samlingsspel
The King of Dragons 11 juli 1991 Capcom The King of Dragons (ザ・キングオブドラゴンズ) Beat 'em up
Captain Commando 28 september 1991 Capcom Captain Commando (キャプテンコマンドー) Beat 'em up
Knights of the Round 27 november 1991 Capcom Knights of the Round (ナイツオブザラウンド) Beat 'em up
Street Fighter II: Champion Edition 13 mars 1992 Capcom Street Fighter II Dash (ストリートファイターIIダッシュ) Fightingspel
Adventure Quiz: Capcom World 2 11 juni 1992 Capcom Adventure Quiz Capcom World 2 (アドベンチャークイズカプコンワールド2) Frågesportsspel
Varth: Operation Thunderstorm 12 juni 1992 Capcom Varth (バース) Shoot 'em up
Quiz & Dragons: Capcom Quiz Game 1 juli 1992 Capcom Quiz & Dragons (クイズ&ドラゴンズ) Frågesportsspel
Street Fighter II: Hyper Fighting 9 december 1992 Capcom Street Fighter II Dash Turbo (ストリートファイターIIダッシュターボ) Fightingspel
Pokonyan! Balloon 22 mars 1994 Capcom Pokonyan! Balloon (ポコニャン!バルーン) Barnanpassat arkadspel
Ken Sei Mogura: Street Fighter II 18 april 1994 Capcom/Togo/Sigma Ken Sei Mogura (拳聖土竜) Slagspel
Pnickies[8] 8 juni 1994 Capcom/Compile Pnickies (ぷにっきいず) Pusselspel
Quiz Tonosama no Yabō 2: Zenkoku-ban 23 januari 1995 Capcom Quiz Tonosama no Yabō 2 (クイズ 殿様の野望2) Frågesportsspel
Pang! 3 11 maj 1995 Capcom/Mitchell Corporation Plattformsspel
Mega Man: The Power Battle 6 oktober 1995 Capcom Rockman: The Power Battle (ロックマン ザ・パワーバトル) Actionspel
Magical Pumpkin 31 oktober 1995 Capcom Magical Pumpkin (マジカルパンプキン) Barnanpassat arkadspel
Ganbare! Marine Kun 11 april 2000 Capcom Ganbare! Marine Kun (がんばれ!マリン君) Medaljspel
Gulun.Pa! aldrig utgivet Capcom Gulun.Pa! (グルンパ!) Pusselspel

CP System Dash

[redigera | redigera wikitext]

År 1992 introducerade Capcom en vidareutvecklad version av originalhårdvaran, vanligen kallad CP System Dash eller CPS-1.5.[1] Denna mellanmodell fungerade som en övergång mellan CP System och CP System II. Den användes bland annat för spel som Warriors of Fate, Cadillacs and Dinosaurs, The Punisher, Saturday Night Slam Masters och Muscle Bomber Duo: Ultimate Team Battle.[1]

I samtida och senare källor beskrivs CP System Dash som en förbättrad variant av den ursprungliga hårdvaran, bland annat med stöd för QSound och ett nytt kortformat i plastkapslingar.[9]

Capcom Power System Changer

[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1994 lanserade Capcom även Capcom Power System Changer (CPS Changer), en hemmaversion av CP System avsedd för den japanska marknaden.[10] Systemet var Capcoms försök att erbjuda sina arkadspel i hemmiljö på ett sätt som liknade Neo Geo AES.[10]

Startpaketet innehöll själva enheten, en joystick och Street Fighter II Dash Turbo, och såldes i Japan för 39 800 yen.[10] Enligt den japanska branschtidningen Game Machine tillverkade Capcom till en början endast 1 000 exemplar.[11]

CPS Changer byggde i praktiken på samma arkadhårdvara som CP System, men i ett format anpassat för hembruk med kompositvideo, S-video och ljudutgång samt portar för handkontroller kompatibla med Super Famicom.[10] Det sista spelet för CPS Changer blev en nedskalad version av Street Fighter Zero, som ursprungligen var utvecklat för CP System II.[10]

CP System var en av Capcoms viktigaste arkadplattformar och spelade en avgörande roll i företagets expansion under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet.[7] Systemet gjorde det möjligt för Capcom att standardisera sin hårdvara, minska produktionskostnaderna och snabbare bygga vidare på framgångsrika spelkoncept.[4]

Plattformens betydelse märks särskilt genom dess koppling till Street Fighter II, ett spel som fick stor betydelse för fightingspelsgenrens genombrott i arkadhallarna.[5] CP System lade också grunden för Capcoms senare systemkort, särskilt CP System II och CP System III.[9]

  1. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 ”CP System arcade system by Capcom Co., Ltd. (1988)” (på engelska). Arcade History. https://www.arcade-history.com/?n=cp-system&page=detail&id=69707. Läst 7 mars 2026.
  2. 1 2 3 ”弊社基板製品保守サービス業務終了のご案内” (på japanska). Capcom. 30 september 2014. https://www.capcom.co.jp/arcade/news/operator/20140930.html. Läst 7 mars 2026.
  3. (på engelska) Piracy of Intellectual Property on Peer-to-peer Networks. U.S. Government Printing Office. 26 september 2002. sid. 141. ISBN 978-0-16-069280-2. https://books.google.com/books?id=PglmV7hxSbEC&pg=PA141. Läst 7 mars 2026
  4. 1 2 3 4 5 ”A Real Winner: operators are the real winners with Capcom's Buster Bros and Final Fight” (på engelska). RePlay 15 (4): sid. 32, 34. januari 1990. https://archive.org/details/re-play-volume-14-issue-no.-4-january-1990-600DPI/RePlay%20-%20Volume%2014%2C%20Issue%20No.%204%20-%20January%201990/page/32. Läst 7 mars 2026.
  5. 1 2 3 ”The history of Capcom's legendary CP System” (på engelska). Film Stories. 1 oktober 2021. https://filmstories.co.uk/features/the-history-of-capcoms-legendary-cp-system/. Läst 7 mars 2026.
  6. 1 2 3 4 ”Capcom: A Captive Audience” (på engelska). The Games Machine (19): sid. 24–25. 18 maj 1989. https://archive.org/details/the-games-machine-19/page/n23/mode/2up. Läst 7 mars 2026.
  7. 1 2 ”Cover Story: "This Is the Good Time" – Capcom's CPS system brings success to the firm... and offers direction for a troubled video market” (på engelska). RePlay 15 (7): sid. 183–185. april 1990. https://archive.org/details/re-play-volume-14-issue-no.-7-april-1990-600dpi/RePlay%20-%20Volume%2014%2C%20Issue%20No.%207%20-%20April%201990/page/183. Läst 7 mars 2026.
  8. ”Pnickies” (på engelska). Killer List of Videogames. 2 juni 2017. https://www.arcade-museum.com/game_detail.php?game_id=9050. Läst 7 mars 2026.
  9. 1 2 ”System 16 - CPS Hardware (Capcom)” (på engelska). System 16. https://www.system16.com/hardware.php?id=793. Läst 7 mars 2026.
  10. 1 2 3 4 5 ”Capcom's Home Arcade System” (på engelska). Electronic Gaming Monthly (67): sid. 50. februari 1995.
  11. ”Capcom Ships "CP Changer"” (på engelska). Game Machine (489): sid. 22. 15 februari 1995. https://onitama.tv/gamemachine/pdf/19950215p.pdf#page=12. Läst 7 mars 2026.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]