Hoppa till innehållet

Pius XII

Från Wikipedia
Pius XII
Påve
Pius XII with tabard, by Michael Pitcairn, 1951 (retouched).jpg
Påve Pius XII, 1951.
KyrkaKatolska kyrkan
StiftRoms stift
Påve från2 mars 1939
Påve till9 oktober 1958
Påve i 19 år, 7 månader och 7 dagar
FöreträdarePius XI
EfterträdareJohannes XXIII
Persondetaljer
FöddEugenio Maria Giuseppe Giovanni Pacelli
2 mars 1876
Rom, Lazio, Italien
Död9 oktober 1958 (82 år)
Castel Gandolfo, Lazio, Italien
ValspråkOpus justitiae pax
(Rättvisans verk [ska vara] fred)
NamnteckningImage
VapenImage
Påve Pius XII:s budskap när han talar inför det heliga året 1950.

Pius XII, född Eugenio Maria Giuseppe Giovanni Pacelli 2 mars 1876 i Rom, död 9 oktober 1958 i Castel Gandolfo, Lazio, Italien, var Katolska kyrkans 260:e påve från den 2 mars 1939 till sin död 9 oktober 1958. Han valdes 1939 till påve Pius XI:s efterträdare.

Han var påve under andra världskriget och åren som följde efter krigets slut, samt början av kalla kriget och den nya världsordningen efter andra världskriget med etablerandet av organisationer som Förenta nationerna och ett fokus på mänskliga rättigheter.[1] Pius XII:s hållning under andra världskriget har blivit livligt debatterad.[2][3]

Innan valet till påve var Pacelli sekreterare inom Vatikanens diplomati, apostolisk nuntie i Tyskland, samt kardinalstatssekreterare. I rollen som kardinalstatssekreterare arbetade han fram flera olika traktat med olika nationer i Europa och Latinamerika. Han var även delaktig i arbetet med Reichskonkordat med Nazityskland.[4]

Han är den senaste påven som valt namnet Pius.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Eugenio Pacelli var son till advokaten, adelsmannen (Nobile di Acquapendente och Nobile di Sant'Angelo in Vado från 1853 respektive 1858) Filippo Pacelli och dennes hustru Virginia Graziosi. Den 4 mars 1876, två dagar efter födelsen, döptes han i församlingskyrkan Santi Celso e Giuliano i rione Ponte.

Präst

[redigera | redigera wikitext]

Pacelli studerade vid bland annat Gregoriana i Rom. Han prästvigdes den 2 april 1899 i ett privatkapell. 1904 avlade han sin doktorsexamen. 1911 representerade Pacelli den Heliga stolen vid kröningen av kung Georg V och drottning Mary av Storbritannien. Den 23 april 1917 utnämnde påve Benedictus XV Pacelli till nuntie i Bayern och han biskopsvigdes den 13 maj 1917 i Sixtinska kapellet och utnämndes till titulärbiskop av Sardes. Därefter lämnade han Rom för Bayern.[5] 1920–1929 var han nuntie hos den tyska regeringen.[6]

Kardinal och kardinalstatssekreterare

[redigera | redigera wikitext]

Pacelli utsågs 1929 till kardinalpräst med Santi Giovanni e Paolo som titelkyrka av Pius XI. Han utnämndes av Pius XI till kardinalstatssekreterare 7 februari 1930. 1935–1939 tjänade han som camerlengo.

Som Heliga stolens kardinalstatssekreterare signerade han flera traktat med olika nationer. Han var påvlig legat vid olika kongresser, däribland en internationell eukaristisk kongress i Buenos Aires 1934 och i Budapest 1938. Pacelli gjorde även diplomatiska resor, däribland till USA 1936 där han mötte president Franklin D. Roosevelt.[7] Den 26 januari 1938 var Pacelli officant vid dopet av Juan Carlos, sedermera Spaniens kung (1975–2014), på Palazzo Malta i Rom.[8]

Reichskonkordat var ett traktat som Pacelli var delaktig i. Traktatet signerades den 20 juli 1933 mellan Heliga stolen och Tyskland. Traktatet är debatterat, men inte på grund av dess innehåll, utan själva tidpunkten under vilken det tillkom. Mellan 1933 och 1939 utfärdade Pacelli 55 punkter där han menade att traktatet hade brutits.[9]

Påve

[redigera | redigera wikitext]

Efter påve Pius XI död 10 februari 1939, valdes Pacelli till påve 2 mars 1939, efter en karriär i kurians tjänst. Pacelli var den förste kardinalstatssekreteraren att bli vald till påve sedan Clemens IX 1667. Han kröntes den 12 mars 1939.[10]

I sina encyklikor, bland annat Mystici corporis Christi (1943) om kyrkan och Humani generis (1950) om tro och teologi, tog han ställning i aktuella frågor. Under jubelåret 1950 proklamerade han dogmen om Jungfru Marias kroppsliga upptagande till himlen (assumptio).

Image
Pius XII i Sedia gestatoria, 1949.

Pius kanoniserade flera personer under sin tid som påve, däribland påve Pius X, Maria Goretti och påve Innocentius XI. Den 16 januari 1946 utnämnde han Antonius av Padua till kyrkolärare.[11]

Särskilt under sina senare år som påve ledde han den katolska kyrkan in i en period av konservatism som utgjorde bakgrunden till Johannes XXIII:s och Andra Vatikankonciliets omfattande reformer.

Andra världskriget

[redigera | redigera wikitext]
Image
Pius XII:s grav under Peterskyrkan

Pius hållning under andra världskriget har blivit livligt debatterad. Han ingrep inte aktivt mot de nazistiska judeförföljelserna, därför att detta enligt hans mening skulle förvärra deras situation. Pius skall, enligt uppgift, även ha känt till de planerade massmorden i Fosse Ardeatine 1944. Däremot gav Vatikanstaten skydd åt många enskilda. På Pius order gav Vatikanen skydd åt hundratusentals enskilda judar och politiska flyktingar, även om han utåt föredrog att föra tyst diplomati.[12] Även många efterspanade nazistiska krigsförbrytare fick åren efter andra världskriget hjälp av Vatikanen att ta sig till Argentina, med Pius goda minne.[6][13]

Under andra världskriget utnämnde Pius inga nya kardinaler.[3]

Död

[redigera | redigera wikitext]

Pius hälsa försämrades under 1950-talet och han dog den 9 oktober 1958 i Castel Gandolfo. Efter hans död balsamerades påvens kropp av hans läkare Riccardo Galeazzi-Lisi med en ny balsameringsmetod uppfunnen av Dr. Oreste Nuzzi. Denna visade sig vara mindre lyckad. Kroppen förruttnade, liket beskrevs som smaragdgrönt och vakter påstås ha svimmat av lukten.[14] Påvens begravningståg lockade rekordmånga åskådare i hans hemstad Rom.

Pius XII har fått sitt sista vilorum i de Vatikanska grottorna under Peterskyrkan. Saligförklaringsförfarandet för Pius XII gick den 19 december 2009 vidare genom ett viktigt steg. Påven Benedictus XVI tillerkände denna dag sin föregångare den heroiska dygden och gav honom titeln venerabilis (vördnadsvärd).[15][16] För att en saligförklaring skall kunna komma till stånd krävs nu ett mirakel, det vill säga att någon blir helad efter att ha bett om Pius XII:s förbön.

Teologi

[redigera | redigera wikitext]

Pius XII publicerade 41 encyklikor och flera meddelanden och tal under sin tid som påve. Exempelvis encyklikan Mystici Corporis Christi som handlade om medlemskapet och delaktigheten i kyrkan och Divino afflante Spiritu som öppnade upp för biblelforskning (bibelvetenskap).

Bibelvetenskap

[redigera | redigera wikitext]

1943 publicerades encyklikan Divino afflante Spiritu som betonade Bibelns roll. Pius lättade de restriktioner som tidigare hade funnits för bibelforskning. Han uppmanade kristna att återupptäcka Bibelns originaltexter på hebreiska och grekiska.[17]

Image
1 november 1950 proklamerade Pius XII dogmen om Jungfru Marie himmelsfärd. (Målningen är Tizians Assunta).

Dogmen om Jungfru Marias upptagning till himlen

[redigera | redigera wikitext]

Den 1 november 1950 åberopade Pius påvens ofelbarhet genom proklamationen av dogmen om Jungfru Marias upptagning till himlen, som fastställer att Jungfru Maria är upptagen till himlen med kropp och själ.[18] Dogmen föregicks av encyklikan Deiparae Virginis Mariae, i vilken samtliga katolska biskopar ombads ge sin åsikt om en eventuell dogm. Den 15 augusti 1954, på festdagen för Marie himmelsfärd, initierade Pius praktiken att påven leder Angelus varje söndag.[19]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

Encyklikor

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1939 - Summi Pontificatus
  2. 1939 - Sertum Laetitiae
  3. 1940 - Saeculo Exeunte
  4. 1943 - Mystici Corporis Christi
  5. 1943 - Divino Afflante Spiritu
  6. 1944 - Orientalis Ecclesiae
  7. 1945 - Communium Interpretes
  8. 1945 - Orientales Omnes
  9. 1946 - Quemadmodum
  10. 1946 - Deiparae Virginis Mariae
  11. 1947 - Fulgens Radiatur
  12. 1947 - Mediator Dei
  13. 1947 - Optatissima Pax
  14. 1948 - Auspicia Quaedam
  15. 1948 - In Multiplicibus Curis
  16. 1949 - Redemptoris Nostri Cruciatus
  17. 1950 - Anni Sacri
  18. 1950 - Summi Maeroris
  19. 1950 - Humani Generis
  20. 1950 - Mirabile Illud
  21. 1951 - Evangelii Praecones
  22. 1951 - Sempiternus Rex Christus
  23. 1951 - Ingruentium Malorum
  24. 1952 - Orientales Ecclesias
  25. 1953 - Doctor Mellifluus
  26. 1953 - Fulgens Corona
  27. 1954 - Sacra Virginitas
  28. 1954 - Ecclesiae Fastos
  29. 1954 - Ad Sinarum Gentem
  30. 1954 - Ad Caeli Reginam
  31. 1955 - Musicae Sacrae
  32. 1956 - Haurietis Aquas
  33. 1956 - Luctuosissimi Eventus
  34. 1956 - Laetamur Admodum
  35. 1956 - Datis Nuperrime
  36. 1957 - Fidei Donum
  37. 1957 - Invicti Athletae
  38. 1957 - Le Pelerinage de Lourdes
  39. 1957 - Miranda Prorsus
  40. 1958 - Meminisse Juvat
  41. 1958 - Ad Apostolorum Principis

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ ”Pope Francis has given up on human rights. That’s a good thing.” (på amerikansk engelska). The Washington Post. 17 september 2015. ISSN 0190-8286. https://www.washingtonpost.com/posteverything/wp/2015/09/17/pope-francis-has-given-up-on-human-rights-thats-a-good-thing/. Läst 16 augusti 2025.
  2. ↑ ”Vatican documents show secret back channel between Pope Pius XII and Hitler” (på amerikansk engelska). PBS News. 7 juni 2022. https://www.pbs.org/newshour/show/vatican-documents-show-secret-back-channel-between-pope-pius-xii-and-adolph-hitler. Läst 16 augusti 2025.
  3. 1 2 ”Pius XII - WWII, Holocaust, Pope | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 6 augusti 2025. https://www.britannica.com/biography/Pius-XII/World-War-II-and-the-Holocaust. Läst 16 augusti 2025.
  4. ↑ EWTN (20 juli 2023). ”Hitler, the Holy See, and a historic treaty: The Reichskonkordat at 90” (på amerikansk engelska). EWTN. https://ewtn.no/hitler-the-holy-see-and-a-historic-treaty-the-reichskonkordat-at-90/. Läst 16 augusti 2025.
  5. ↑ ”Pope Pius XII – Papal Artifacts” (på amerikansk engelska). https://www.papalartifacts.com/portfolio-item/venerable-pius-xii/. Läst 16 augusti 2025.
  6. 1 2 Friedemann, Bedürftig, Tredje riket från uppgång till fall, s. 292, Ersatz 2007 ISBN 978-91-88858-32-0
  7. ↑ ”Pius XII | Biography, World War II, Cause of Death, Sainthood, & Facts | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 6 augusti 2025. https://www.britannica.com/biography/Pius-XII. Läst 16 augusti 2025.
  8. ↑ ”The king of Spain transferred power to his son. Biography and photos”. TAdviser.ru. https://tadviser.com/index.php/Person:Juan_Carlos_I_de_Bourbon. Läst 17 augusti 2025.
  9. ↑ ”Catholic Church in Nazi Germany: Reichskonkordat · The Catholic Church in Nazi Germany · Nazi Germany”. nazigermany.lmu.build. https://nazigermany.lmu.build/exhibits/show/rosso/concordat. Läst 17 augusti 2025.
  10. ↑ ”80th Anniversary of the Coronation of Pope Pius XII - Vatican News” (på engelska). www.vaticannews.va. 12 mars 2019. https://www.vaticannews.va/en/vatican-city/news/2019-03/pope-pius-xii-anniversary-coronation.html. Läst 17 augusti 2025.
  11. ↑ ”Saint Anthony of Padua | Biography, Patron Saint Of, Facts, Prayer, & Feast Day | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 14 augusti 2025. https://www.britannica.com/biography/Saint-Anthony-of-Padua. Läst 17 augusti 2025.
  12. ↑ David G. Dalin (Rabbin), The Myth of Hitler's Pope: How Pope Pius XII Rescued Jews from the Nazis, Regnery 2005, ISBN 0-89526-034-4
  13. ↑ Norman Davies Europa i krig Forum 2008 s. 276 ISBN 978-91-37-13109-2
  14. ↑ Laura King, An Alternative to Embalming for the Pontiff, Los Angeles Times, 2005-04-07
  15. ↑ ”Benedict's Pope: Should Pius XII Become a Saint?”. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402102837/http://content.time.com/time/world/article/0,8599,1949565,00.html. Läst 24 augusti 2014.
  16. ↑ Heroischer Tugendgrad von Johannes Paul II. und Pius XII. anerkannt! Arkiverad 25 december 2009 hämtat från the Wayback Machine. – kath.net-Meldung
  17. ↑ ”Divino Afflante Spiritu (September 30, 1943)” (på engelska). www.vatican.va. http://www.vatican.va/content/pius-xii/en/encyclicals/documents/hf_p-xii_enc_30091943_divino-afflante-spiritu.html. Läst 17 augusti 2025.
  18. ↑ ”Munificentissimus Deus (November 1, 1950)” (på engelska). www.vatican.va. http://www.vatican.va/content/pius-xii/en/apost_constitutions/documents/hf_p-xii_apc_19501101_munificentissimus-deus.html. Läst 17 augusti 2025.
  19. ↑ ”“In history the violence of the arrogant takes its toll, but God does not leave us”” (på italienska). LaStampa.it. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170820162959/http://www.lastampa.it/2015/08/15/esteri/vatican-insider/en/in-history-the-violence-of-the-arrogant-takes-its-toll-but-god-does-not-leave-us-YkQPgaLUqi8kCDQtE1nWfJ/pagina.html. Läst 17 augusti 2025.

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Kelly, J.N.D., The Oxford Dictionary of Popes. Oxford: Oxford University Press 1988. ISBN 0-19-282085-0

Fördjupningslitteratur

[redigera | redigera wikitext]
  • Ciampa, Leonardo, Pope Pius XII: A Dialogue. Bloomington, Indiana: AuthorHouse 2007. ISBN 1-4259-7766-9
  • Cornwell, John, Hitler's Pope: The Secret History of Pius XII. New York: Penguin Books 2000. ISBN 0-670-88693-9
  • Rychlak, Ronald J., Righteous Gentiles: How Pius XII and the Catholic Church saved half a million Jews from the Nazis. Dallas, Texas: Spence Publishing Company 2005. ISBN 1-890626-60-0
  • Cavallin, Lars, Påvar i moderna tider, Fredestad förlag 2006 ISBN 91 86428 27 6

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Katolska kyrkotitlar
Företräddes av
Pietro Gasparri		  Kardinalstatssekreterare
1930–1939 		Efterträddes av
Luigi Maglione
Företräddes av
Pius XI		  Image
Romersk-katolska kyrkans påve
1939–1958 		Efterträddes av
Johannes XXIII


Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Pius_XII&oldid=59230364”