"Gröna fingrar" av Frida Gråsjö utgiven av Bokfabriken. Omslag Sofia Scheutz. Bokrecension; Detta är den fjärde och fristående delen i den charmiga pusseldeckarserien som utspelar sig kring den fiktiva 17:e slussen vid Södra Strandviken i Dalsland. Den här gången har orten ställt till med en färgsprakande skördefest. Odlingsentusiaster från när och fjärran samlas för att tävla om vem som har den stiligaste dahlian eller den rakaste sparrisen, och tre externa domare har bjudits in för att avgöra det hela. Men folkfesten hinner knappt börja innan stämningen surnar till. Bråk utbryter mellan deltagare och domare, och rykten om både mutor och korruption börjar sprida sig i leden. Snart tar festen en mörk vändning när huvudkaraktären Hanna hittar en av domarna mördad, brutalt överkörd av en skördetröska. Detta blir det femte mordet i ordningen vid den olycksdrabbade slussen. Nu har kanalbolaget fått nog; morden förstör affärerna och de hotar med att stänga ner slussen för gott och dra om vägen. Det får bara inte hända! För att rädda slussens framtid startar Hanna en egen privatutredning tillsammans med sin morfar Oskar. Listan över misstänkta är lång, men i takt med att de avskriver namn efter namn börjar tiden rinna ut. Kommer Hanna att hinna avslöja mördaren innan slussen stängs för alltid?
Vad passar väl bättre i sommarvärmen än att slå sig ner på en sval plats och koppla av med en riktigt spännande pusseldeckare? För mig som själv älskar blommor och odling passade den här boken som handen i handsken. Det är ett sant nöje att återigen få träffa den före detta advokaten Hanna Sand numera brevbärare, samt hennes härliga morfar och alla de andra välbekanta karaktärerna, kryddat med ett gäng färgstarka nykomlingar. Frida Gråsjö har ett fantastiskt driv i sitt berättande och lyckas ännu en gång fånga mig redan från första sidan. Trots de otäcka morden är miljön så där underbart gemytlig; det är en plats där människor i grunden bryr sig om varandra. Gråsjö är en av mina absoluta favoritförfattare och hon är en mästare på att lägga ut villospår så att man aldrig kan lista ut mördaren i förväg. Har du inte upptäckt hennes mysdeckare än är det hög tid att börja nu! Jag har läst de flesta av hennes böcker och de får alltid högsta betyg av mig. Denna pärla är inget undantag. Betyg: 🩷🩷🩷🩷🩷/5
Läs gärna fler recensioner av Frida Gråsjös böcker här på bloggen!
Mitt favoritställe ur boken;
Kapitel 13
ATT HITTA EN ficklampa visade sig inte vara den enklaste uppgiften, men till slut hade Oskar hittat en liten, rosaglittrig ficklampa i en av kökslådorna. Hanna misstänkte att den kommit som gratispremie med någon tidning, ingen vettig människa skulle köpt en sådan själv. Men huvudsaken var att den funkade. Den flimrade till, men lyste sedan med ett stadigt ljus.
”Är inte ficklampa en sådan där sak man ska ha hemma om krisen kommer? Tillsammans med kontanter och annat tjafs”, frågade Hanna när de lämnade slussvaktarstugan och rundade hörnet. Än så länge var marken upplyst från lamporna omkring stugan, men längre bort fanns endast enstaka gatlampor längs med grusvägen.
”Absolut, och vi har ju en”, svarade Oskar och viftade med den rosa ficklampan som just då flimrade till.
”Vi får nog köpa en lite större”, konstaterade Hanna och tog fram sin mobil. Ljuset den erbjöd var inte heller särskilt starkt, men med gemensamma krafter tog de sig in bland maskinerna. Istället för att hoppa över harven och riskera att Oskar snubblade gick de runt, och in mellan en såmaskin och vad Hanna trodde var en helt vanlig traktor. Inne bland jordbruksmaskinerna syntes inte mycket av himlen, något som gjorde mörkret än mer kompakt. Hanna riktade mobilens ljus mot marken, och Oskar gjorde detsamma med ficklampan. Han fick inte bryta benet på nytt, det skulle hans gamla kropp kanske inte klara.
En ljusglimt i ögonvrån gjorde att Hanna lyfte huvudet. Först trodde hon att hennes eller Oskars ljus reflekterats i någon av maskinerna, men när det blänkte till på nytt höll hon ut handen och stoppade Oskar. Ljuset hon sett flimrade till igen, denna gång i närheten av den stora skördetröskan där mordet skett.
”Vi är inte ensamma”, andades hon i Oskars öra och stängde av mobilens ficklampa. Oskar spanade upp mot himlen, och först blev Hanna orolig att han trodde att hon menat att det inte var ensamma i universum, men han lät henne förstå att han också sett ljuset. Hon gestikulerade att han skulle släcka ficklampan. Vem kunde det vara som smög runt bland maskinerna sent på kvällen? Med tanke på alla förändringar som krävdes var Sune och Lena garanterat upptagna med att planera morgondagen, och Birgit hade säkert gått och lagt sig. Hanna visste att deras nya granne hade tidiga kvällsvanor. Det kunde så klart vara skördetröskans ägare, men då borde han göra lite mer väsen av sig än den person som tycktes smyga fram mot mordplatsen med endast en liten ficklampa som ljuskälla.
”Ska vi gå närmare?” väste Oskar.
”Stanna här”, viskade Hanna tillbaka. ”Det är för mörkt för att du ska se var du går.” Det var för ojämnt underlag för att Oskar skulle kunna ta sig fram säkert, men Hanna hade god erfarenhet av att smyga runt i skuggor. Tillräckligt bra i alla fall, hoppades hon, och lämnade Oskar bakom sig. Sakta smög hon framåt, närmare skördetröskan.
Ljusskenet som tidigare bara skymtats mellan maskinerna lyste nu klarare och Hanna kunde se hur det rörde sig fram och tillbaka på marken. Hon pausade och försökte orientera sig. Om hon uppfattade saken rätt borde ljuskällan befinna sig precis där Morgans kropp hängt pressad mellan containern och skördetröskan, Hannas hjärta slog snabbare. Vem var det som stod en bit bort från henne bland maskinerna? Och vad gjorde hen där?
Baksidetext;
VID 17:E SLUSSEN vid Dalslands kanal hålls Södra Strandvikens skördefest. Marknadsstånden svämmar över, Årets Plöjboj ska koras och de tävlande visar upp allt från sina ståtligaste dahlior till sina mest imponerande zucchinis.
Men knappt har festligheterna inletts förrän Hanna Sand gör en makaber upptäckt: en av domarna har klämts till döds mellan en skördetröska och en container. Samma domare har tidigare under dagen anklagats för att ta emot mutor och favorisera kvinnliga tävlande.
Sommarens femte dödsfall får kanalbolaget att dra öronen åt sig. Hur många skandaler tål egentligen Dalslands kanal innan turisterna försvinner? Om inte Hanna och hennes morfar Oskar, slussvaktaren vid den 17:e slussen, lyckas lösa mordet innan skördefesten är över hotar en drastisk åtgärd: kanalen dras om och Södra Strandviken mister sin sluss!
Det är dags att vässa sekatören och följa de jordiga spåren, ännu en mördare går lös i Södra Strandviken.
%20(1).jpg)
